Dagens Nyheter – 31 oktober 1873, sida 2

vidrörde hans ärm, och -äf-en -stämmsa, som med ett-ömt uttryckhviskade-till-honom:zs3 Ät ni icke lycklig? — Säg Lucilla hvad som: fattäsrer. oc be sid Han spratt till och bliockåde upp: Dar lilla flickan, som nu vaknat, hade kommit. till hönöm, när hon såg hanslidande; hvilket bom icke kunde: förstå. Men likasom--hunden, då han -ser -innsklig sorg, ger medlidande tillkävna, likaså-känderhön sig sf sitt hjerta manad att trösta dem man; hvars förtviflad var tillräckligt tydlig för att märkas:s till öch med afrett litefr-bara. Derför vatt han ver olycklig; fruktade hon:honom icke, och -hott hitade sig ihtil homom;:så att hennes glänp gande hår dolde hans hand: Ihennes störa ögon lyste tårar, och hennes min var bedföfväd? Något ärgslig, men på samma gång med en innerlig vänlighet: återtog hon: 7z vilv 12 Det gör Lucilla så ondt — sög Lucilla hvåd som fattas: er. 7 S to Med en häftig rörelse, såsom hade han blifvit stungen af ön Orm, stötte Stiathmore honne ifrån sig, och bäfvande ropade hans 9 Barn! batn! bata mig, förbånna mig, gör mig förebråelser; men — för Guds skullbhys intet medlidandö med mig! Stanna der; ming händer äro färgade af hans blod, dina böra ieka vidröra dem! 245 i IRÄ om Dö vilda orden utsades med en. sådat häfs tighet, att knappast en äldre person skulle kunnat urskilja deras mening. Naturligtvis