Dagens Nyheter – 31 oktober 1873, sida 1

--UUUV BEEN uppfattades denna icke alls af den lilla flickan; hon stod der helt försagd och teg under det att stora tårar runno utför hennes kinder. Hon såg blott, att han led: förskräckligt, att han var till ytterlighet olycklig, men hvaruti hans olycka bestod, det -:kundeKon ej begripa: Efter att ha repat mod, vågade hon åter nalkas honom, ty i hennes natur låg någonting, som oemotståndligt dref henne, till att närma sig och söka trösta de lidande. — Svara mig, jag ber er — svara mig! Lucilla har väl icke gjort er något ondt? Vid ljudet af hennes röst ryste han igen och begynte vrida sina händer :i förtviflan. Detta-barn ville med sina milda. smekningar och. sitt. medlidande trösta den, hvilken beröfvat dess föräldrar. lifvet. Efter några ögonblick blef -han emellertid herre öfver sina upprörda känslor. Han upplyftade hufvudet och såg på :den lilla. Det var shans vilja, att hon skulle: lära sig älska honom, såsom en dotter älskar sin far, och aldrig erfara det brott, hvilket eljest :såsom en oöfverstiglig afgrund skulle skilja dem åt; och emedan -han ville detta, använde han ock all sin kraft för -att dölja: den storm, som rasade i: hans inre. Han strök henne med handen öfver. det blonda håret och svarade vänligt: — Lucilla är ett snällt barn.. Jag tackar dig, min flicka... Men säg mig nu, eftersom det