Dagens Nyheter – 30 oktober 1873, sida 2

tal klart och tydligt och han slår hufvudet på spiken, såsom man säger. En dag var jag närvarande vid.en sammankomst af alla platsens män;. Det gällde att öfverlägga om en stor tillämvad strutsjagt, hvarvid de skulle sätta sig i flera tusen riksdalers ekuld hos br Bergwall för hästar, sadlar, gevär och ammunition. Här pratades hit och dit ett par timmar och John satt tyst. HSlutligen då intet resultat blef af allt detta prat, afgjorde han med några ord saken till allas belåtenhet. Hvad Johns fader, Jonker Afrikanern, baträffar, hada jag på förhand, efter de beskrifningar jag läst om honom, skapat mig en åsigt om och ansåg honom som ett riktigt vilddjur i menniskoskepnad, men många hvite här, som jeg träffat och som personligen känt honom, hafva ändråt min åsigt om denne höfding. Den väg, som leder från Windhock till Hvyalfskbugten samma väg som vi nu passerat, är ett af Jonkers verk, Damaraerna voro hans fiender, men han anlade likväl vägar genom deras land, för att de hvite med mera lätthet skulle kunna föra sina varor. in i landet. Ett ytterligare bevis att Jonker var en tänkande och klok man är att han ej fattade hat till de hvite, ehuru en hvit man skaffade honom många bekymmer och retade hans egna slafvar till uppror emot honom. I Namaqualanden bo flera olika stammar: namaquaer, hottentotter, buschmän och damaraer, samt en mängd hvita af alla nationer, hvilka till det mesta äro handlande. Buschmännen och damaraerna äro tjenare hos namaqua-rna och sköta deras hjordar, Af buschmännen skiljer man mellan vilda och tama. De tama äro de som antagit tjenst hos hvita män eller hosnamaquaer. Buschmännen äro landets urinfödingar, de äro småväxta, i allmänhet olärsktiga, dumma och illsluga,. Vi hafya i vårt. sällskap haft,två buschmän, den ene en man nära 50 år, är kreatursvaktare hos hr Bergwall; han är så stor som ett tolf års. gammalt barn. Vi hafva under resan försökt att lära honom räkna till tio, men det har varit omöjligt. Sänder man honom deremot ut att söka ett spår, då är han lika säker som den bästa jagtbund. Vi hede med från Kofontän två Ismå valpar af bulldoggsras, hvilka fått Insmnen Bismarck och Jenny Lind, de voro ;endast, tre amla och fördesie korg, I som, hängde på sidan af vagnen, En natt lossnade grepen och korgen med hundarne j var korta. : Hr Bargwall sände genast buschjmannen att söka dem; dagen derpå hade han ;fannit korgen, men khundarne voro. borta; med en vägn som passerade samma väg jsände han korgen, men fortfor i två dagar jatt söka, fann slutligen båda hundarne och kom tillbaka med dem, då de voro nära; däda af svält. Hvad han sjelf lefvat af Idenna tid är svårt att säga, men det:s folk ;känner många födoämnen i öknen; der anidra skulle svälta ibjäl, der. lefver, busch-. mannen godt. — Den andre var en gosse. imellan aderton och tjugn är, i tjenst hos Jen af hr Bergwells tjenare, Han var på Ihottetitöttvis en. ganska god skytt, och det livar rätt roligt aft-se den lille mannen räninå omkring med bössan, som var en half jaln längre än hen. Buechmännen få aldrig Iskägg och deras händer och fötter äro så iIsmå som på ett barn. Äfven de tama buschmännen. äro. så pålitliga, det händer lätt att j den, villa naturen faller pE dem och de iränna ut i öknen, gömma sig bland bergen joch blifva farliga röfyäre. Sådana bändelIger ha flera gånger inträffat. Så var för Bex årsedan sett band af. dylika: som hade: sitt tillhåll i. närheten af Oranjefloden; de. mörIdade så många resande, at: guvernementet i Kap sände polis dit upp.att gripa dem, men. ide mördade äfven dessa. Blutligen, då d blefyo. hårdt. ansatta,. togo de sin tillflykt till en ö i floden; hvarifrån de-ej kunde fördrifvas för de taggiga buskarnes skull, genom hvilka ingen annan än de kunde passera, .Guvernemantet sände då npp en kanon och med karteschskott jagadea de från denna ö och. blefvo. slutligen alla gripna och. förda till Robben Island eller skjätna aff bottentotterna, Hvar en vild buschman viser sig i Namaqua jagss ban och skjutes sågom: ett. vildt djur. ..Hr Bergwall har en busehmanflicka,. som blef funnet under kris get nästan död af svält, hennes ålder käanner ingen, ty buechmännen hafva ingen tid, räkning och kunna sldrig räkna högre än till tio -och dettwendast på fingrarne. Denna flicka är ännu ej.större. än. ett fyra års bård