Dagens Nyheter – 30 oktober 1873, sida 1

000 -— vas ensam i naturens sköte, måste man lefva i fred med. sig sjelf Emellertid hade Btrathmore verkligen vistats ett år utom Europa. Hvad man äa i hans hemland hade att berätta om honom, säkert är att ingen sett honom och att ingen visste hvart han bogifvit sig. Ett år förblef han borta. Han vidhöll sina fäders tro, att den fulländade hämnden utplånar illgerningen och söfver samvetet, och derför följde han det antydda spåret troget och tåligt, såsom jagthunden följer efter villebrådet. På vestkusten, der Atlantiska hafvets vågor skölja de framskjutande klipporna, der hvitt skum lägrar sig på de videträckta sandreflarne, och från dagens gryning till solnedgången foglarnes muntra qvitter blandar sig med hafvete sorl, der vårdades det barn, som genom BStrathmores ogerning blifvit faderoch moderlöst. Någon mera passande vistelseort för den lilla låter knappt tänks sig; helsa och glädje måste — såvidt ej andra omständigheter motverkade ett sådant resultat — utvecklas hos den som uppfostrades i denna lifliga natur och friska luft. Här, hvarest hela sommaren trädens löfrika grenar speglade sig i den solbelysta viken, och der hafvets brus, foglasången och fiskrarnes glada visor ständigt ljödo genom de öppna fönstren, bodde den qvinna, som åtagit sig att vara en mor för Errolls barn — lady Castlemere, Strathmores egen moder. Den gemla damen älskade sin