Dagens Nyheter – 30 oktober 1873, sida 1

son, ehuru han hittills bemött henne endast med kall höflighet och aldrig visat något tecken till denna innerliga hängifvenhet, hvarmed eljest en son omfattar sin moder. Den nobla ladyn hade också sjelf, såsom ledarinna för ett stort politiskt parti, så fullkomligt genomträngts af dess intressen, att hon icke egnade någon synnerlig uppmärksamhet åt sonen, förrän denne redan gjort en lysande karrier, så att hon icke kunde undgå att med stolthet blicka derpå. Ålderdomen manade henne äfven nu att draga sig ur verldshvimlet, och när bon väl kommit på landet, blef — så plägar det gå — hennes isiga högdragenhet efterhand upptinad, ju mersa den vid hennes år naturliga skröpligheten började göra sig kännbar. Hon hade med djup bedröfvelse hört omtalas det slafveri, hvari Strathmore genom en skön qvinnas förförelser råkat, och hon hade intagits af fasa, då hon fick veta, huru olyckligt tragedien slutat. Men sedan hon erfarit, att hennes son blifvit så skuldbelastad, älskade hon honom kanske uppriktigare än någonsin, och äfven han sökte, i känslan af sin skuld, en tillflyktsort hos henne. . Derför hade han sändt barnet till sin mor, och hon hade åtagit sig nppdraget att vårda detsamma. Hennes hjerta öppnade pig för hans sorg och ånger; för hans skull ville hon uppfostra Errolls lilla dotter. Härvid knöt Strathmore dock följande vilkor: för det första skulle flickan lära sig att betrakta honom