Dagens Nyheter – 29 oktober 1873, sida 3

Hvarjehanda nyheter, Skånsk bondhistoria. Ded va en gång en skröf.lärd som to se före at resa all värden kring liasom för att ta reda pao hur menneskan bar sej åd ingan någon konne tala svenska eller danska eller tyscha, eller nagot anat tungomaol; så te siendea, så kom han mä sit gesällskab te en by og läd tuda i bys born å sia ifrå, at han ville tala mä tettjen, å så kom en man å sa: läd göra, sa mannen. Den skröftlärde pega mi itt finger åd mannen. Strajs så pega mannen mä to fingra tilliges. Då pega don skröftlärde mä trij fiogra pao en gang. Men då knöd mannen näfven mit för hans näsa. Då to den skröftlärde op itt äble ur lommen och bjude åd mannen, men mannen hade mä se ost och brö och visade honim, Då to än skröftlärde afsked og ga mannen en rijsaler. — Maken te man har ja allrig hört ella sett för; han begreb alt lia presis som ja sel: först pega ja mä itt finger — för vi ha en Gud, som ä fadren, men dao begreb han ditta og. pega mä to. fingra, forty Sonen udgår af Fadren. Dao pega ja mä trij fingra pao en ang, för Anden og Treenighedea. Men dao nöd han näfven, förty de trij ä itt. Dao to ja fram ett äble för att liasom betegua syn dafallet å Äfva som bed i äblet på kunskas bens trä, men mannen to fram ost og brö, för däd att menniskan efter syndafallet faor lefva i sin anledes svett. Sao talte den skröftlärde, men mannen sa i dqvingan: Däd va just en fähund, hin skröftlärde: — Hur dao? sporde qvingan. . — Jo, ved du moer, dao ja kom in, sao kom han og pega mä itt finger å ville stittja ud yat pao mej. h hud! tänte ja og ega mä to fingra, för si då skulle ja ha pilhat ud beddje pipparkorna ur skallen paen. Men dao så pega han mä trij fiogra og ville pega ud bedje, yena pao mej å rifva skinget å näsan ofvan å köbet.. Men då knöd ja näfven, for si hade han försögt så hade han fåd sig. en trumf på tandkloveret. Jo dao blef fn litt rädd å to op inn liden äblakart ur lommen å bjö maj Men då tentje ja: Din surkart kan ja båe ha å mista, ä inte krusar ja för sånt, åså visa ja banim att ja hade både ost å brö å inte krusa för tvao styfver. Men ..dau ble han flad, å så forligde har se me. mej, å ga mej en rijsdaler. För ded är en sag, at den skröttlärde å mannen inte begreb hvarandra, å sao ä däd mangen gang bär i verden, när man tyder ded andra täntia ) Stockholms nya brandkär. I Dagbladet för gårdagen lästes: Anbud till eldsvåda yppade sig genom exploderandet at en fötog6olampa i går efter: middag kl. 5 i handlanden Bengtssons viktualiebod i huset nr 5 vid Falkenbårgsgatan på Södermalm. Elden släcktes snart genom brandr corpsen, som infann sig på platsen, Inga brandsignaler behöfde gifvas. Den bvandcorps4 som infann sig på platsen (ett rum i ofvannämda hus) var en fru Eriksson, hvilken slog ett ämbar vatten öfver lågan, och. en. mansperson, som skyndade till och bestod ännu ett ämbar. Den gamla brandkärens manskap ankom först sedan elden var släckt, Holpriserna i England, Till följd af det höga priset på stenkol har ett bolag i Sheffield beslutat att öfverflytta sina affärer till Förenta Staterna, der törhållandena i detta fall äro mycket mera gynnsamma än i England. På dragande kall, En köpman i Eugland -blef för kort tid sedan uppfordrad att uppsätta en förteckning öfver sin egendom. I kolumnen för antalet af åkdon med mindre än fyra bjul insatte han: en skottkärra draw gen af mig i trädgården, med ett bjul; Taxöringsmannen skref under detta: Åsnor och åkdon med ett bjul äro undantsgök från beskattning. : En klok pspegoja. En porsot egde en papegoja. För en tid sedan föll af en händelse den brinnande ändan af oncigarr in genom dörren till Pollys bur. Röken tupp väckto snart hennes uppmärksamhet, hennes första rörelse var ätt bögifva sig högst upp i buren. Men snart fattade hon sig dock, tog en liten kopp med kallt te (hvilket var hennes favoritdryck), slog innehållet på den brinnande delen af cigarren och släckte den. ) tänka.