Dagens Nyheter – 29 oktober 1873, sida 2

— 352 hästs galopp — då såg jag dem-ridatillsammans. Hon förförde honom, likasom: hon lockat er i förderfvet — ack! och hån Äälekade henne samt var för alltid: förlorad för mig. En tid, jag vet icke huru lång, framlefde jag i nemnlös förtviflan. Jag kommer: icke ibåg någonting från den tiden; folket; som vårdade mig, sade sedan att jag varit vansinnig — det är väl möjligt... Det första jag kan erinra mig är att jag åter slapade mig fram till hans:boning, och att en : folkhop stod derutanför — en massa, full af nyfikenhet och förskräckelse — och när jag ändtligen banat mig väg genom hopen . .; fick jag se honom: .. Rösten svek henne, en rysning genomlopp hela hennes gestalt; dock hemtade hon -:sig snart och fortfor att berätta med sorgfull värdighet: — Jag såg honom död; han han hade med egen hand tagit sig afdaga:.. Och folket, som omgaf mig, språkade om, huru hon qvällen förut hånat och belett honom, så att han slutligen, drifven till vanvett, flytt från hennes närhet och sjelf gjort ända på sitt lif, emedan det icke längre hade något värde för honom. Hon hade alltså dödat honom! — och när hon erfor det, visade hon ickö den ringaste ånger utan gick på. bal, präktigt utstyrd och med samma lcende som vanligt på de falska läpparna i. Men vid hans. lik, som låg sönd rsargadt på bären, lofvade jag nd och honom med en helig ed, att jag