-— OTPf -— eget för österns folk. Han märkte, att denna qvinnas ord icke voroatt tillskrifva hennes stams vanliga charlataneri, och han dröjde, emedan en viss instinkt sade honom, att ödet velat sammanväfva hans handlingar med detta nomsdbarns hemlighetsfulla vetande. Hon begagnade sig af hans tvekan, och i det hon utbytte sin mycket ofullkomliga engelska mot det czechiska, skönt klingande . språket, fortfor hon: — Hör mig! Ni är en engelsman af hög börd, rik och mäktig. Jag åter är intet annat än en kringvandrande ziguenarflicka, som af era lagar stämplas såsom en landstrykerska, och dock — dock — hör mig! ty jag, Pharas dotter, kan gifva er, hvad ni ej förmår köpa med alla era rikedomar, hvad ingen makt kar förskaffa er — jag bjuder er hämnd! I det svaga, bleka månskenet såg hon denna farliga vrede, som i aila tider karakteriserat Strathmorernes familj, uppflamma i bangs ögon, och han stötte henne för andra gången ifrån sig. — Ni är antingen galen eller också en bedragerska! Släpp mig fram, qvinnal Jag har ingen lust till att höra på era tokerier. Men hon gick icke ur vägen för honom, utan svarade med ett bittert leende: — Är jag en bedragerska? 8e mig först noga i ansigtet, hör mig först, mylord, innan ni dömer! Om de ord, som Redempta för någSTRATEMORE, At