Om vi sistlidne måndag hade det oförlikneliga nöjet att alldeles opåkallade taga riksbanken i försvar -mot anmärkningar som temligen allmänt befunnits obefogade, så äro vi icke så lyckliga att i dag kunna fritaga riksbanken från att ha låtit klandervärda åtgärder komma sig till last. Vi tilläto oss antyda att riksbanken hade i sin makt att öka sedelstocken genom att sälja en del inneliggande vexlar i utlänskt mynt, på sätt bankoreglementet både medgifver och har förutsatt såsom en naturlig åtgärd för att öka riksbankens sedelutgifningsrätt. Vi ville icke vid detta tillfälle. omnämna att riksbanken -hade bort och kunnat redan i september månad till mycket billigare diskonto vidtaga denna åtgärd och derigenom bereda allmänna rörelsen i landet ökad lättnad, ty att gifva anmärkningslustan luft tjenar vanligtvis endast till att reta dem som icke ha annat ansvar än det formella och som således kunna förklara att riksbanken icke har någon annan förpligtelse såsom penninginstitut gent emot allmänna rörelsen än att med silfver invegla egna banksedlar. Af en banks tvenne funktioner, att uppoch utlåna penningar, är otvifvelaktigt frågan om penningars upplånande den, som mest inverkar-på allmänna penningställningen, och denna inverkan är större i samma förhållande. som bankens egen kredit är stor och ovmtvistad. Om en bank med fullgod kredit sätter sitt diskonto för högt, så inträffar deraf ingenting värre än att man låter den behålla sina penningar, ty andras penningar äro fullkomligt lika goda för den lårsökande. När täflan finnes, så rättar sig en oskälig förhöjning i diskontot sjelf och skadan blir af föga nämnvärd betydenhet: Men om en bank är i åtnjutande. af den aldra. bästa kredit och dertill bjuder en hög ränta, så är det solklart att genom en dylik åtgärd vållas större rubbning i penningmarknaden än genom. höjande af diskontot. Riksbanken har icke velat anlita sina reserver för att komma i tillfälle att bättre än hittills underlätta allmänna rörelsen. Den har helt enkelt genom beslut sistlidne lördag sjelf uppträdt som ifrig låntagare hos den stora allmänheten genom att höja sin upplåniogsränta till 5 procent. Redan den 9 oktober höjde riksbanken sin depositionsränta från 4 till 4!2 proc. och endast fjorton dagar senare från 412 till 5 procent. Efter denna snabbhet i tillvägagående och då redan lemnade uppESR RET TR Te ROPS EST AN RO VE SET OAS