Dagens Nyheter – 28 oktober 1873, sida 3

motsatsen af hvad han åsyftat. Casimir Prier och Lon Say, venstra centerns ledare, sågo i dessa försök en förolämpning, emedan dei offentliggjorda bref så bestämdt uttalat sig för republiker, Laboulaye förklarade denna eftergifvenhet från högra centerns sida för helt enkelt en fälla. Det svar som venstra centern enhälligt afgaf är betecknande, ty det är hvarken mer eller mindre än den konservativa republikens proxlamering gent emot fordringarne på upprättandet af en monarki under Henrik den 5:te. Så hade då hertig VAudiffretPasquier begått en oförsigtighet, som han dyrt måste betalas, och högerns öfverraskning öfver detta venstra centerns oväntade energiska uppträdande var ej ringa. Ännu större blef fusionisternas bestörtning, då Union, grefvens af Chambord organ, dagen efter högra centerns sammanträde förklarade sig ej kunna intaga några redogörelser öfver förhandlingarne vid detsamma. Högra centerns orleanisier hade nemligen i sin ifver gjort grefven af Chambord liberalare än denne tillåtit de till Salzburg afsända deputerade att vid deras återkomst skildra honom. Och till sådana oriktigheters spridande vill naturligtvis Union ej medverka. Ja, fusionisterna äro modlösa, derom vittna bland annat Frangais förlägna hållning och den stora anspråkslöshet och beskedlighet med hvilka den för några dagar sedan så stolta Assemblee Nationale nu uppträdde. Bien Public deremot, Thiers organ, jublar och tillåter sig i en artikel, kallad SÄnnu alltid anarki, uttryck om rojalisterna, sådana som: I det aristokratiska Frankrike före 1789 voro de konservativa; i det demokratiska Frankrike af 1873 äro de upprorsmakare.