Dagens Nyheter – 28 oktober 1873, sida 2

följeslagare än medvetandet af brottet. Han kom försent! För sent! Med nedböjdt hufvud stod han i det svagt upplysta likrummet, öfverlemnande sig åt bittra betraktelser, då den lilla flickan plötsligt vaknade, strök håret ur ansigtet och såg på honom och log så gladt och oskuldsfullt. Men med en åtbörd af förskräckelse vände han sig ifrån benne, — ty barnet hade alldeles samma feende som fadern! Träffad af denna blick, såsom af den hämnande engelns svärd, skyndade han pig ut i den tysta natten; och hafvets oupphörliga brus i fjerran och vindens entoniga tjut förföljde honom på hans väg med det eviga klagoropet: För sent! — för sent! TJUGUNIONDE KAPITLET. Godt och ondt äro tvillingar. — Har ni tömt ångerns bittra kalk? Naåväl, sök då att få känna huru Jljufligt hämnden smakar! Dessa ord nådde Strathmores öron, då han inträdde på det fordna klostrets gård. Han såg sig undrande omkring ät alla håll och