Dagens Nyheter – 28 oktober 1873, sida 1

UTI stämpel. En främmande hand hade skrifvit utanskriften, men derinne låg ett bref från major Erroll. Mademoiselle Lucilla läste först brefvet från majoren, och medan hon läste, blef hennes ansigte så förskräckligt bedröfvadt, och hon såg på oss med ett så klagande, ångestfullt uttryck som ett lamm, hvilket man förer till slagtbänken. Derpå fattade hon den skrifvelse, hvaruti hr Errolls bref varit inlagdt; men kuappt hade hon kastat ögonen derpå, förrän hon utstötte ett anskri och sjönk ned medvetslös. Här afbröt hon sitt tsl och lät höra en ljudlig snyftning. Efter några ögonblick fortfor hon emellertid åter: — Vi gjorde allt hvad vi kunde, mylord — ack! det gjorde vi visst. Men så snart doktorn kom och fick se henne, sade han getast, att det icke var något hopp... En plötslig förskräckelse hade, påstod han, förlamat hennes bjerna, och det vore den största grymhet att önska henne en fortsättning af lifvet. OO, mylord! så ung hon ännu var! Sedan den dagen har hon icke kännt igen någon af oss, ej ens sitt barn, utan har legat här i: flera veckor utan besinning och utan att se det sldra minsta med sina sköna ögon. Ändtligen fick hon dö -— det var i dag på morgonen vid soluppgången. Förmodligen vet ni, mylord, hvåd som händt min husbonde? Hans bref, som hon höll sammanpressadt i handen, har doktorn tagit och inläst jemte andra pap