Dagens Nyheter – 28 oktober 1873, sida 1

— 339 — samt utgöt sig öfver gräset och besudlade det blonda håret. Hans brott hade vårit såsöm Kains brott, och likt Kains straff var nä ock hans straff. Brännmärket gjörde Könom icke mindre, utan mera olycklig — emedan det var intryckt i själen och icke på pannan, så att menniskorna kunde skåda det. TJUGUÅTTONDE KAPITLET. Requiem eternam. Det var en fuktig höstqväll; melankoliskt suckade vinden i den gamla täta skogen; hyita moln uppstego ur träsken och sväfvade såsom andeväsen öfver ängarne. Djup tystnad rådde på White Ladies — en tystnad, hvarunder hafvets bränningar kunde höras från fjerran — då en man helt älleös vandrade genom den åldriga alln mot skogsbrynet. Han hade kommit hit i en afsigt, som det sällan förunnes en dödlig att utföra, han hade kommit, för att vedergälla den lefvande hvad han brutit mot den döde. Ena sådan dåre! Vi menniskor kunna visserligen förstörs, men icke göra allt godt igen. Natten var nära; och han vandrade i halfUTRATHMORE. är