NER BStrathmore insåg nu hela vidden af det onda han gjort, smärtan öfverväldigade honom, och såsom träffad af ett slaganfall, sjönk han med utslagna armar och sänkt hufvud ned på sina knän. Ångestsvetten perlade från hans panna, allt blodet trängde upp mot hufvudet, så att hans hjerna tycktes honom brinna. Medan han låg sålunda, knäböjande vid båren, ett rof för den bittraste ånger, afbröts plötsligt dödstystnaden af några glada fåglar, som begynte sjunga i trädens kronor utanför fönstren, och de muntra Jjuden tillskyndade honom en lika svår smärta, som hade man med en slö knif afslitit hans nerver) Dessa svag2, oskyldiga varelser, födda för en sommar, hade fått förblifva i lifvet, under det att här framför honom en ädel manniska låg död, mördad i sin bästa ålder af hans hand! Ett helt lif af ånger kunde icke umgälla det oerhörda brott, som han i sitt raseri föröfvat. Vi vilja :ej vidare söka beskrifva hans qval; må det vara rog att nämna, det de omsider blefvo honom öfvermäktiga — han svimmade invid sin väns bår. Först sent på gvällen vågade husfolket bryta upp den tillstängda dörren, och man fann då Strathmore ligga sanslös vid sidan af den man, som han älskat och mördat. Under tvenne månader samlades dagligen de lärdaste läkare kring hang sjukbädd, ty han hade rang och rikedom. De sträfvade att för