Dagens Nyheter – 25 oktober 1873, sida 3

utsätta mig och derför: framåt på upplysningens bana! — Åstadkommer jag genom mitt framåtskridande rynkor på liten näsa och rodnad på näpen kind, så — hvad gör det, blott ingen ser det? — För öfrigt har jag sett mången ung älsklig tärna förr ena gång rynka på näsan åt mig med skäl och rodna öfver sin egen kärlek, utan skäl. Likväl, om man rodnar öfver gökens kärlek, hur skall man på qvinnolinien kunna öfverse med hans lättsinne? — Smal sak: vi äro ju vana att öfverse med vått eget, hvarför det icke borde vara så svårt att tolerera andras, Man skall vänja sig äfven dervid. Försöken, mina damer, och det går. (Forts.)