-— 040 —som tillfogat mig denna skymf, och icke du, min broder, min förebild, min ende förtrogne vän; men — eftersom det nu är så illa som det är — så hör mina sista ord och bstrakta dem gom en döendes ord: Jag förlåter dig af hela mitt bjerta allt det onda, gom du gjort och ännu kan komma att göra mig! Om jag dör, så vet, att jag dör försonad med dig! Bertie Erroll. Detta var den dödes budskap. Strathmore stod här i morgonsolen, hvars rodnande: strålar föllo på det hvita psppersbladet och belyste hvarjö ord, så att det syntes skrifvet med blod, och han läste och laste ända till den sista raden. Derpå ljöd ett vildt, hjertslitande anskri genom morgonluften och skogens djups stillhet — det Yar en själ i dödssmärta som så sökte sitt uttryck; och ban slog händerna tillsammans öfver sin panna samt störtade bedöfvad omkull på den fuktiga marken,