Dagens Nyheter – 24 oktober 1873, sida 3

Å i d UTN OM Frest mä på dä du, sa emen, 8 ska du fel få se. 88 fack han då. Ja da önsker ja forst å främst, ett den ja ber klyfv öpp i peronträ, sÖm står här sånners uttaför smedöra, ska bli settaes der tess ja bern komm ner; för dä anner, att den, som ja ber sätt så i karmstoln derinn, ska bli settoees, tessja bern sett åpp, å för dä treej, att den, ja ber kryyp in i stålpongen, som ja har i lomtaska, må staan der tess ja släpper ut en. Da önsker kav som en stölle, sa sankte Per, Ssom int alle först pass dä å önsk Guss fre å välsignelg, Ja tordes int glömm sö högt, ja, sa smen. i NB, sd sa vår Harre å sankte Per farväl å geck si kos. Dä le männa dä skre, å når tia va inn, kom hin onne, söm dä va sagdt i köntrakte, å skull ta smen. Å du fali nu? ga han å stack in nosa gömmen smedöra, Rassa tre, men ja luter smi höfv på denn spiken förstX, sa emen; klyf du männas öpp i peronträ å ta då nöa personer tå gass då mi; du kan fel var bå svölten å törsti tå resa. a Ja, dä va nock int e8 dömt, å bin onne klef a öpp. Ja, når ja tänker rätt på saka, se smen, ken ja raktes int få höfv smidt på spiken på fyyr år, för dl ä jemt hin ts jarn tå var hal: bart; ner kommer du int i bråraske, utta hvil dä du ed lang. Hin tiggd å ba e8 skröple, men int bjalp dä nö. Te sest mått han te å löfy att han iot skull komm igen på de fyyr åra, som smen had sagt. Ja, da kan du fel eå komm ner, sa smen. Da dä nu ble på tia, kom hin båle ingen for te å ta smen. Nu mått. du fel i all vala ha hönn smi höfv på spiken, sa han. Jo, höfv ha ja nock fått pån, men ända kom du litt för tili, för ödden K int hviässa än; sö gnistrande bardt jarn ha jv allri på tia smidtför. Män na ja får ödden i ordning, kun du fel höll te goer å sett ner i karmstoln å hvil dä, för du ä nock lessen, kan en förstå. Tack Bom bjur! sa hin å satt ek; men knafft haden slej sä ner, eÖ sa smeb, att når han fått grönne-på saka e rast, sö kun han int få ddden fäli rn på fyyr år. Den onneba iförstninga sö vackert, att han skull Sepp tar stoln, men sänna bleen onn å bynt på tä görm å svär; men smen atre sä int å ment tro på, att då va jarnes fel, som va sö bardt å töckt, att. hid geru kun sett der, han kun gosschle sä i karmstoln eöm en harrkär å höll moroa ve makt, å om fyyr år skull han slepp däna ackurat på menuten. Ja sö måtten löfv tå int komm än på fyyr år å slapp dämmä däna å kest å sta som baar bin Om fyyr år kom han tebakers å ärnt ek nu ändtli Vå få teg på smen. No mått då fel var fali vet ja, sa hin å tett in på glänt gömmen döra. SAckurat på fläcken, sa emen, nu kan vi ragg Öss tå ste, når du vill; Mea hör du, ä dä ren sanning atte du kan gäär dä hö litten du vill? Ja ha myck grönn på dettaX,: 4Jo jomen sad, nöck U dävesst, n den onne. SEttackotre! du kun fel allri vill gäär mä den tjensta å kryp in i stålpongen här å tett, Öm dä X nöa höl i botten, sa smen; ja kon gå å druul bort respengaan4. Rassa dä! dä kan nock gå för sä, sa skam å krömp i hop så å kröp in. Jo, nu va han der! smen knäfft tehopers poogen. Ja, nock ä den hel, sa den onne. DE va morosamt dä, sa smen; men dä K bätter tå var förvar än ätersnar, ja kan fel för eäkerhetas skull svess lit) på maskann4, Och eö la han pongen i ellmörja å gloa å gjord en röhet. SA-a-sj! aa-sj! ä du kopet? vet du iot att ja ä i pongen? skrek hin onne. Ja kan int bjelp, sa smen; dä ä ettgammelt olstö, att en ska smi männa jarne ä vart, och Ö tog en stor slägga, la pongen på stk å bynt hammer sö my han Ork. VA.goj! ås-esj! skrek skam i pongen. Käre björtanes dn da, lä mä slepp ut, eö ska ja allri kom, igån. Å ja, nu tror ja vesst, ett miskaan Kevessa nock, 8a smen,.e0 nu kan du fel slepp ut, Dimmä glänt han på pongen, å hin ut sd int an dä rök ättern. Ätter e ti ble då allt mörer i höfv på smen og måtro. Han tog te å grönn på, hövers han gjort mä-hin onne: Om ja int skul? slepp in hemmelrik, :e6 kan ja takt bli husvill, tinkt en, etnna ja nu ställt mä eå fill mä bin håål. S8 töckt en dä va ö gödt föret cöm sect å hör sä för, å tog en slägga i näfver, laa på axla (ackschla) å ga säpå jard (föl). Når hän båd gått ett stöck, kom en ta kössvägen, der vägaan, söm gåt te hemmel å Belveet skers (skiljas) Öt. Der han en öpp en skräddergesäl, som lonk i vägen mä parejarne i pätven. . Gu dågen! Be bmdå, hört ska du? Te hemmelrik, om ja kan elepp in der, sa skräddern : än du själ da?? Ja int får vi sälskop langt, so smen, ja grönner ellt på Vå frest på holveet törst, lör se jä ä allt som smått bekant må den onne säinna gammelt. Sö sä di höranner tarvälå geck hör gin väg; men smen va en gröm kär tå var stark å geck int fom lusa på tjäretecka, :0 dä töfv int förrn ban stog uttaldre döra ta helveet. Sö san ta en VÅ smådjeflaan tå tal om för hin onne att en ville tal ved. Denn kom tebakers mä di erdra (ordres), att smen skull tal Om, håcken han va. Hels in, ett dä ä smen, föm had pongen hanvet, å been 0 vackert, att ja slepper in strax, för se ja ha smidt hel dan, å sänna gått en läng väg. Når hin feck tåck beeske, ga en oder tå läs döra mä nij lås, å sätt dit ett hänglås og, sany för kommer han in, eö ställern te ett fali remol å ufre i Hel helveet. Det etår fel int te Vå herberg här da, sa smen, når hån hörd, avt di lästigen eå väl; ja Iuter fel frest i hemmel da. 80 vänd en å geck å möttre för sä sjal, tess han kom te korsvägen. Da blea rasen vå gå fdlang väg, å geck åsta mk lang steg, å på slunt la en riktit å i täng, dä ble stor faler ättern i saan, för han ble allt litt illsvint, at en inv skull slepp in. Sö hann en fram, nå sankte Per glänt litt på döra, 8 skräddern skullt elepp in. Smen bad fel en sex än sju steg igen, här feck då !öven Vå vaar gqveka tag. Ja han spött i näfvaan å-slängd älsgga i döröppninga.i dä samm som skräddern slank in ; men kom en int in gömmen den öppnings, eö vet int ja, bört han tog vägen. . Medel mot kolera, Sedan någon tid går i novgorödska kretsen af guvernementet Minsk — skrifvos i ryska tidningar —ryktet, att bönderna ii byn Novoje-Selo under inflyr tande af en vidskeplig fördom begrafvit en qvinna lefvande för att derigenom hindra koleran att gripa omkring sig. Ryktet har likvälännu icke vunnit tillräcklig bekräftelse. Likväl vore, sägör Petersburgskia Gaseta, detta fall ingenting nytt i denna trakt, ty år 1858 blef dorstädes verkligen en qvinna lefvande begrafven för att fördrifva koleraepidemien. Öpfrvar datta fall frnea tll och måd an nalig