Dagens Nyheter – 24 oktober 1873, sida 3

(Insändt.) Om vinförbrukningen såsom 3 gänitär fråga. Den med rätta afskydda folkpesten, bränvinsmissbruket, har inom vårt fädernesland under de sista årtiondena utan tvifvel lemnat rum: för önskvärdare förhållanden och inskränker sig numera till de oordentliga arbetarne eller den folxklass som man kan benämna samhällsdräggen, och som företrädesvis är stadskrogarnes kunder. Bland de möra hyfsade och bättre behållna folkklasserna ha ölet och vinet deremot utbredt sig i det dagliga bruket, mera än både nyttigt och önskligt är — detta, besynnerligt nog, ej minst på grund af medicinska auktoritetsutlåtanden, hvilka således i många enskilda fall föranleda rätt betänkliga vanor, särdeles hvad de uppväxande åldrarne och enKaniierligen qvinnokönet angår. Man har i utlandet länge klagat öfver det tilltagande missbruket af starka likörer, t. ex. af den så kallade absinten hos Frankrikes mera välbehållna klasser, af konjak och starka viner i England, o. 8 v. Dessa dagliga njutningsmedels, eller Cstärkningsmedelsk — sårom de kallas med afseende på en för nödig ansedd och höjd diet — inflytande inom de meat välmtende kretsar har redan länge uppväckt betänkliga farhågor, i det man uti den afsedda nervstimuleringen ej sällan, eller på ett sätt som icke bort vara-oväntadt, igenkänt första stediet af dån kroniska alkoholsförgiftningen, hvartill spritdryckers dagliga bruk så lätt föranleder hos svagare subjekter, äfven utan hvad man vanligen menar med missbruk eller deras förtärande i omåttliga qvantiteter. Det är nemligen vanligt att t. ex. en läkare. för någon svagare person inom en välmående familj, jemto starkt närande köttmat, äfven ordinerat drickande af ett eller annat glas vin för att vinna styrkat. Vare big att den sålunda föreskrifna dieten verkligen alstrat mera kraftor eller ej, met den dagliga stimuleringen genom vinet Har snart blifvit en vana, från vana ett behof, och viadrickandet har mången gång, läkaren alldeles ovetande, fortsatts i veckor och månader, för att ej säga åratal, ganska ofta med höjda qvantiteter för dagen, så att man kan säga att en större eller mindre florshufva blifvit det ständigt återkommande