Dagens Nyheter – 24 oktober 1873, sida 2

står att insvepa-sin försaktliga trolösbet. De ord, som jag skref till svar, skall hon aldrig förlåta mig. Må det vara er nog att veta, att jag i mitt bref framställde hennes kärleksäfventyr, beröfvyade den bedrägliga poetiska glansen, i hela deres afskyvärda nakenhet, att jag för er skull: tillbakavisade bennes kärlek och i ert, namn, likasom i mitt eget, förebrådde henne det förräderi, som hon begick mot oss båda. Fjerran från henne och i den stilla morgonen hade jag kraft att åter beträda den rätta vägen, från hvilken jag, Gud -vet huru ofta, afvikit. Detta är i korta ordalag hels sanningen. Min mun har aldrig uttalat en lögn; och min hand skulle vägra att nedskrifva en sådan, isynnerhet som jag törhända inom några timmar skall vara en död man. Men jag afgifver skriftligen dennas bekännelse, emedan jag icke kan-tåla, att ni för all framtid skall anse mitt minne fläckadt af denna nedrighet, som vi nu tilltror mig. Också skall jag: derigenom uten tvifvel snarare bespara än bereda er smärta, eftersom ni ju i alla fall förr eller sednare måste få erfara, att ni redan förlorat denna gvinnas kärlek, om hon också af fåfänga fortfarande söker bibehålla herraväldet öfver er; och ni skall lida mindre af att göra den sorgliga upptäckten på detta sätt än genom en lefvande medtäflarös seger. Tillåt mig nu äfven ställa en bön till er; ty ehuru jag, efter hvad som förefallit, icke