— 3l(5— korridoren, under det att alla sofvo i huset, och hans blick föll på brefvets utanskrift, då vaknade plötsligt i hans själ minnen från flydda dagar, som omsider: rubbade Håns bjertlösa lugn. Krampaktigt gammanpressade han det ännu jolästa brefvet i sin band och begaf sig ut i-fria-lufteny i stället föratt styra. kosan tillsitt rum. : I detta ögonblick önskade ham undvika sin betjents mönstrande blickar; han kände, att han-behöfde den klara friska mors gonluften, innan han förmådde läsa hvad den numera liflösa handen. skrifvit till honom. Med hastiga, ojemoa steg gick han framåt in i.den tysta skogen och stannade icke förrs än han uppnått flodens strand. Här förblef han stående, bröt brefvet från den vän, som han nyss dödat, samt läste: SErt eget beteende har gjort hvarje vidare ordande os3 emellan omöjligt; på ett slag gifves : blott ett svar Men jeg skrifver. dessa rader för den händelse att jag inom några få timmar icke mera skulle finnas i lifvet. När jag väl är död, bör jeg, utan satt kränka hederns lag, kucna försäkra er att ni från början till slut handlat orätt mot mig. För vår gamla vänskaps skull vill jag ej, att ni under hela er återstående letnad skall anse mig för en lögnare och förrädare; ty det vore verkligen att i min person skymfa och förnedra hela .menskligheten. Hvad ni tror, kan jag nog tänka mig; ty jag inser ganska väl, huru ni kommit att tro det. Dock må det vara