Dagens Nyheter – 24 oktober 1873, sida 1

SS UU omig nog att säga er, det ni i följd af en lögn begått mot mig den största orättvisa. Hon var det, som bedrog er — icke jag! Jag älskade henne — tyvärr! — med detta lumpna begär, som vi hafva gemensamt med djuren; men, Strathmore, jag svär vid Gud, att jag aldrig låtit denna kärlek blifva herre öfver min vilja eller locka mig till att förorätta er. : Det var hon, som sökte förföra mig, under det att jag motstod frestelsen. Och häruti måste man söka orsaken till att hon velat hämnas på mig samt uppväckt och underhållit er svartsjuka, så att ni slutligen såg i mig en rival, som sträfrade att på förrädiskt vis undantränga er. När jag sistlidne natt varnade er för Marion Vavasours flyktighet, förde jag visst icke, såsom ni trodde, ett lögnaktigt språk. Jag skulle, då ni affordrade mig bevis, kunnat meddela er sådana på mitt hedersord, hvilket, såsom ni vet, jag aldrig i lifvet svikit eller missbrukat. Några minuter förut, då hertigen reste, hade jag af en händelse blifvit ensåm med henne i matsalen, ensam med min förhatliga passion i bjertat. Jag var nu utsatt för alla dessa Jockelser, som hon så väl förstår att använda, dessa uppmuntrande blickar, dessa förföriska leen1en, dessa halfva ord .;. Min Gud, ni känner bäst denna himmelskt-helvetiska frestelse, för hvilken ni sjelf fallit ett offer.Haf öfverseende med mig, förlåt mig, om jag för ett enda ögonblick var nära att glömma hederns bud och