Dagens Nyheter – 23 oktober 1873, sida 1

lv ty de genomskådade de mordiska afsigter, som han med sitt artiga leende ville förRedan nalkades natten; snart skulle äfven denna dag räknas till de förflutna, ock de menskliga gerningar, som--derunder förekommit, icke :videre kunna: göras ogjorda. ; I Tåt icke solen gå:.ned öfver din vredel Der i vestern stod, likasom med eldbokstäfver, detta bibliska bud -skrifvet på -purpurhimmelen; men den, på. hvilken -orden så väl kunde tillämpas, ;rördes iekeaf denna varning. I hans ögon glödde samma omätligalystnad som hos tigern;: hvilken en. gång-smakat blod. Som sågdt) de fordne vännerna stodo färdiga att kärmpa mot hvarandra på lif och död...Deras blickar möttes; den enes -uttryckte en mild förlåtelse, den andres ett okufligthämndbegär. t Sakundanterna drogo lott om, hvem som skälle skjuta först. Ödet — det-outransakliga, otillräkneliga ödet — var gynnsamt mot Strathniore: ! De båda duellanterna uppställde sig .härefter på vederbörligt afstånd från hvarandra samt vände hvarandra derefter ryggen, medan de -väntade på-signalen. EU! gg Ordet ljöd så hemskt-:i den -djupa-tystn den, likasom hade:afgrundsforsten.:sjelf; jublande öfver det förestående brottet, uttalat det. FSolen sjönk ,långsamt ned mellan