Dagens Nyheter – 23 oktober 1873, sida 1

Rs slås, derom hafva vi icke erhållit något ber stämdt meddelande; men då vederbörande inkomma till k. m:t med förslag till nya stater, . hvilket skall. ega rum före utgången af instundande november månad, skall naturligtvis jemväl denna fråga vara behandlad. Frågan om aflöningsförmånerna till andra gradens tjenstemän, hvilka hittills i allmän het åtnjutit omkring 2,000 rdr, stundom nås got mera, lär hafva föranledt åtskilliga mer ningsskiljaktigheter, Pluraliteten af de närvarande skall hafva uttalat.den åsigt, att. dessa tjenstemäns aflöningsförmåner borde föreslås till 4,000 rdr årligen med iakttagande at enahanda indelning i lön, tjenstgöringspenningår och ålderstillägg, hvarom vi förut nämt. Deras. vederlikar i riksbanken skola för närya: rande vara i åtnjutande af 3,800 rdr. Allmänt skall man hafva blifvit ense om, att ingen af embets: eller tjenstemännen, hörande till någondera af ru nämda tre kate! gorier, borde tillåtas att, sedan de kommit i åtnjutande af nu ifrågavarande lönebelopp, få tillika innehafva någon annan allmän tjenst med lön på stat. Beträffande -tjenstomännen inom första löner graden, så lära deltagarne i lördagssammanträdet icke hafva kommit till full likstämmigs het om, huru med dessa borde förfaras såväl i afseende å lönebelopp som beträffande den nu medgifna tillåtelsön att med gådan tjenst kunna, då tjenstgöringen sådant medgifver, förena annan allmän befattning med lön på rikets stat, Åtskilliga af de närvarande skola hafva törfäktat den åsigt, att ett sådant för. enande af tjenster i denna lönegrad vöre både nyttigt och nödvändigt. Af denna skiljaktig het i meningarna följer naturligtvis, att någon gemensam åsigt ori störleken af dessäg blifsvande löner ieke heller kunnat blifva godkänd. Allt efter som mån ansott ett slikt förenande af tjenster böra tillstädjas eller icke, häfva olika meningar uttalats rörande belop pet: af den lön, söm för tjonstemännon i denna lönegrad borde föreslås; Den högsta affönidg, söm ansågs börs dessa tjenstemän bestås, var 1 2,500 rdr. Yrkanden om mindre; belopp läto, såsom antydtblifvit, jomväl höra sig. Iv sämmanhang med frågan om förbättrad aflöning till empöts: och tjenstemännen i de centrala -embetsverken står jemväl den. som förändring i Organisåtionen af embetsverken. Denna senare fråga var äfven: på tal, och skall man hafva för atsigt att föreslå de indrag: ningar och förändringar, hvilka genom för: bättrade löneroch vederbörande derigenom beredd -möjlighet att uteslutande egna: sin tid och sina krafter åt tjonstgöringen inom ett enda-verk kunna utan men: för arbetets gång åstadkommas. Att någon gemensam plan för dessa: förändringar nu icke kunde åvägabringas, lär hafva sin grund i-de-skiljaktigheter och förshvarje vöfk ögna förhållanden, hvilka i verkligheten förefinnag, Hvarja verk borde försgig behandla denna fråga, bör få Slutligen och då. den; nu ifrågasatta löneregleringen, om den i, mer eller mindre mån godkännes, icke kan, förrän med år 1875 träda i verkställighet, men de redan länge bestående högt uppjagade lefaadskostnaderna fordrade en snar förbättring i tjönstemännens ställnihg, ansåg man big böra hemställa om 5. k. dyrtidstillägg för-1874. Fråga uppstod-då om storleken af detta -dyrtidstillägg. Man ansåg sig böra i. allmänhet föreslå minst 33!ls procent af nuvarande lönen för fjenstemännen i: do lägre lönegraderna, För tjenst2männen af högre grader ansågs ett något mindre procenttal -vara Jämpligt. Till sist-må här nämnaspvatt frågan om förhöjning i vaktbötjeningenis -aflöningsvilkor fu icke blef föremål för vöderbörandes öfver läggning: Som läsaren torde erinra sig; erhöll denna betjening af förra riksdagen med en knapp majoritet förbättring i sin aflöning. RO RH GT EA OT NA SANS