Dagens Nyheter – 22 oktober 1873, sida 2

-— I04 — — Jag sade så godt som intet; jag är ingen vän af ord. — Hvad har ni då gjort honom? — Fråga icke, min sköna. Detta är ej utt ämne, gom det passar en qvinna att tala om. — Men jag vill veta det! — Hvarför det? Saken rörer er på det hela taget föga. Ni kan vara lugn, ert namn skall icke på något sätt komprometteras. Ni bör väl ha-så mycket förtroende för mig, att ni är förvissal om att jag icke på ett ogrannlaga sätt blottställt er. — Men jag vill veta det! All hennes egensinnighet och viljekraft voro uttryckta genom den ton, hvarmed dessa ord utsades, och genom den åtbörd, som åtföljde desamma. Och hon fortfor härefter: — Hvad har ni gjort? — Jag har behandlat honom såsom en hund, hvilken bitit mig. i Ehuru han talade med en qvinna, kunde Han dock icke undertrycka den våldsamma lidelse, hvaraf hans väsen var genomträngdt. Hon hörde, huru hans stämma darrade, och hon förstod honom utan vidare förklaring. — Och han? — Han har härefter endast en väg att följa. Hvilken pultron som helst skulle, efter hvad som passerat, ha ansett sig nödsakad att utomana mig på duell; och Erroll är ingen pultron. :