Dagens Nyheter – 22 oktober 1873, sida 2

— JI01 — Diane. Han var ganska belåten. Hälften af hämnden hade redan blifvit utförd, och återstoden kunde icke undgå honom, Han tänkt med. verklig tillfredsställelse på, den grymms; oerhörda skymf, som ban utun ringaste medlidande hade tillfogat Erreil, och han tänkte äfven med lika mycker. begärlighet på hyad som komma skulle. . Det hat och den hämndlystnad, som rasade hos bonom, kunde endast mättas genom — barndomsvännens hjertblod, Kommen in i Marion Vavasours blomsterträdgård, gick han direkte fram till den muntra grupp, som här var samlad kring henne. Ehuru ban, förrän dagen ännu gått till ända, skulle komma att leka en lek på lif och död, deltog han dock leende i det sorgfris sällskapets skämt samt var fullt ut lika gvick och artig som vanligt. Intet fecken förrådde hvad han nyss utfört eller den ohyggliga föresats han bar i sin själ. Blott en fanns bland de församlade, som icke lät blända sig af hans glada qvickheter, bedraga sig af hahs lugna, obesvärade min — det var lady Vavasonr. Ängslig hade bon skiftat färg, då hon blef honom varse; men snart, efter att ha egrat honom en mönstrande blick, återtogo hennes gsazellögon sitt förra triumferande uttryck. — Kom efter mig om några minuter, sade hon med låg röst, då hon efter ungefär en timmes förlopp stod i begrepp stt gå in i huset. j Detta var naturligtvis en befallning för