Dagens Nyheter – 22 oktober 1873, sida 1

-— 303 m — Tyst! utbrast hon med ovilja. Jeg.ser att ni villibedraga mig, CecillNio har svikit ert: ord: och hämnats, ehuru nilofvade-mig att icke görs det: — Nå ja, så måtjag väl tillstå sanningen! Min slögt har aldrig hört till de försonliga. Och-detta-sade;han med: ett: leende, som, ehuru. flyktigt; isade-hennes hjerta: Hon-ryste vid: tanken på det grufliga straff, som denne man en: gång kunde komma: att tillfoga henne sjelf. Det var dennaförskräckelse,:som romantikerna kalla Sförkänslat. — Hvad: har ni sagt honom? frågade hon hastigt: Han kunde, tack vare den svaga upplysningen, icke se huru hon skiftade-färg i följdaf sin lifliga ångest. Likasom det understundom -händer stora tyratiner,; att de. börja frukta sinalägsta, mest föraktade slafvar, när derasförtryck ändtligen har: uppväckt raseri: hos . den massa; hvilken länge böjt-knä för: dem och tillbedtdem. såsöm gudar; likaså förskräoktes: hon nu för den man, med hvilkens känslor hon lekt;imen.som, sedan hans: passion vuxit tillen makt, Hotade att underkufva sin herrskarinnas — Hvad har vi sagt honom? upprepade hon otåligt. Jag vill veta det, Strathmore! Han insåg, att hon: redan genomskådat: honom alltförsväl, försatt det skulle.:tjena.någonting till att söka narra henne.