Om förmyndarevärd. Då ingen lärer viljö förneka den störa vigt, som ligger på handbafvälidet af omyn? diges tillgångar, och då förmyndarevärdet, sådan. den faktiskt eger rum i såväl många städer som: synnerligast-å landsbygden, der ofta. ger. anledning: till förvecklingar, och obehag; tordö enc kort! belysning i detta hän: söendö icke sakna berättigånde: Enligt 19 kap. 12 ärfdåbalken skall hvarje månsperson, tills han fyllt 21-år, samt, enligt k. förordningen det 16 növember 1863, ogift qvinna? till uppnådd 25 års ålder stå under förmyndare, utomdot att särskilda omständig? heter; såsom sinnessvaghet, slösaktigt lefnadssätt, sjukdom, ålderdom och dylikt; berättiga vederbörande myndighet att-efter derom gjord ansökan försätta en redan myndig i omyndigbetstillstånd, K. förordningen den 31 mars 1793 ålägger domaren att hafvalnoga-våfdnad dörå, att omyndige värda möd förmyndare föra sedde, en sförteskrift, som torde: vara: snart! sagdt: omöjlig för. domaren att fullgöra med: mindre vederbörande presterskap. och kommur nalnämder härutinnan lemna honom nödigt biträde, Hvilket alltför ofta försummas. Många! kyrkoherdar tyckas alldbles icke fråga efter innehållet af k, förordningen dön 18 februari 1846 angåendö döras skyldighet att aftomna