svarta ögonbrynen hvälfva sig. öfver en orolig, inåt vänd blick, Ett mera oskyldigt svärmeri utmärker domprosten i Upsala, medlemmen af kommissionen för bibelöfversättningen, professor Tor6u. hvilken i likhet med qväkarne tye kes ha något inre ljus, som upplyser honom. Han råkar vid dylika tillfällen ordentligt i extas och begagnar en mycket besynanerlig klimax i sitt föredrag, påminnande om någons uttryck: Många tusen, ja många hundra personer . .., är för öfrigt en älskvärd och sanningsälskande man. För att nu lemna de enskilda åsido och betrakta detta sextiotal i massa, så förefaller det visserligen då och då, som om denna vördnadsvarda församling stode alldeles utanför samtidens ideala lif. Föredragen klinga stundom så besynnerligt som om de otaliga trådar blifvit sönderklippta, hvilka kunna förbinda religionen med det bästa, ett folks vetenskap, diktping och konst ha skapat, Men i allmänhet gör 1873 års kyrkomöte ett intryck, som om det vore medvetet om nödvändigheten af stor försigtighet och mycken resignation. Man vill visserligen icke gerna tvifla på sina innersta åsigters riktighet, men man tviflar på dessa åsigters framgång, och derför låter man pruta med sig. Naturligtvis ansor mani sjelfva verket att staten är en Guds omedelbara institution, i närmåste sammanhang med den lika Omedelbart anordnade kyrkan, men man finner dock nödvändigt att i flera fall lossa banden och låta äfven kättare lefva som menniskor med fullt medborgerliga rättigheter. Högst märkligt har ock varit att se, hvilka eröfringar tidsandan gjort rörande den vigti gaste fråga, som hittills varit före på mötet: den nya bibelöfversättningen, Exempelvis ansåg en af kommissionens medlemmar, professor Lindgren, det ej vara under sin värdighet att upptaga till besvarands inom mötet en mot öfversättningen riktad kritik af Vietor Rydbergi Svensk Litteraturtidskrift. En anmärkning, som denne gjort möt ett bibelställes till utseendet godtyckliga förändring, förklarades vara språkligt befogad, och begärd rättelse utlofvades. I stället att såsom brukligt varit inom det ortodoxa lägret kalla denne författare en Sotrosbjelte, benämde honom hr Lindgren försigtigtvis en celebritet och uttalade ber låtenhet deröfver att han i allmänhet funnit bibeltolkningen tillfredsställande. Otvifvelakr tigt gjorde detta humana svar ett högst ber bagligt intryck påtden öfverfyllda åhörareläktaren, der man förut under dagens lopp fått vara vittnö till ett yttörst hetsigt utfall af hr Warholm mot de små epigoner inom svenska pressen, Som våga grånska hvad våra teologer företaga sig. Och det är ej rätt många år sodån detta var det vanliga beteenr det at Svenska kyrkans män, då man ock med od smak upptog i sitt öfversättningsarbete bevisligen förfalskade bibelställen, såsom det mycket bekanta stödet för treenighetsläran, 1 Joh. 5: 7, 8, Tre äro som vitna i himmelen, Fadrev, Ordet och den Helige Ande, hvilket nu blifvit struket och af hr Torån i en motir vering inför-kyrkomötet-erhållit hvsd-han sjelf uttryckligen benämde dödsstöten. Man har ock goda skäl att förmoda att den öfversättr ving, som efter en förnyad revesion skall till definitivt antagande eller förkastande förelägrgas det efter fem år åter sammanträdande kyrkomötet, kommer att i ött för nutiden fullt begripligt språk leridå en samvetsgrann tolkr ning at gruodtexten.