RATTEG.. och POLISNYHETER, RÄDHUSRÄTTEN. Häktad gäldenär I går fortsattes ransakningen å rådhusrättens andra afdelning med häktade grosshandlanden Albert Abraham Josephason. Såsom ombud för fordringsegarne uppträdde liksom förut v. häradshöfding Beckman och såzom allmän åklagare t f; stadsfiskalen Cederborg, hvarjemte grosshandlanden Cantzler såsom syssloman i konkursboet var närvarande. Först upplästes protokollet från senaste ransakningen, hvarefter Josephsson bad att få sin sist hafda uppgift, hvilken i protokollet influtit, att han 8 eller högst 14 dagar efter de gjorda utgifterna till hushållet antecknat desamma, ändrad derhän att had ej kan bestämdt uppge, hurn långt mellanrummet var. Härefter upplästes ett från mosaiska församlingen begärdt prestbetyg, eniigt hvilket Jösephsson är född den 22 juli 1826 och den 29 juni 1858 ingått äktenskap med sin nuvarands hustru, född Nachmanson, med hvilken han har 5 barn. Något vidare innehöll ej detta betyg. Utom de i vårt senaste referat omnämda böcker, som ingifvits och som förts under svarandens affär, inlemnades nu en kopiebok, en dagbok, i hvilka båda dock ingenting förefanns rörende de enormå utgifterna till hushållet, vidare en fakturabok innehållande några anteckningar eller, somJosephsson ville hafva det framstäldt, kalkyler öfver vissa anptagliga utgifter och iskomster, samt till slut en inventariebok, enligt hvilken Josephssons tillgångar — beräkningen enligt hans uppgift gjord sistlidne april månad — skulle uppgå till 63,186 riksdaler och häng skulder till 110,155 rdr och några öre. Härefter yrkådes af borgenärernas ombud att den till dagens ransåkning inkallade Josephssons förre bokhållare Anders Gustaf Söderberg måtte såsom vittae höras. Josephsson anmärkte härvid, att Söderberg borde anges som jäfvig, emedan Söderberg varit i hans bröd, hvilken jäfsanmärkniog efter en kort stunds öfverläggnöing förklarades ogiltig. På anmärkningen, att Söderberg är fordringsegare i konkursboet, genmälde borgenäreröas ombud, att Söderberg visserligen haft 150 rdr der innestående, men att han redan enligt lag utfått desamma med förmånsrätt. Söderberg fick derefter aflägga vittneseden. Seden Söderberg på tillfrågan sagt sig ha träat i Josephssonos fjenet i april månad 1872 och lemnat densamma i augusti detta år, då Josephssons konkurs började, framvisades för honom de förliden gång omnämda böcker, memorial, hufvudoch kassaboken samt de nu framlemnade kopie-, fakturaoch inventarieböckerng, med förfrågan om Nan igenkände och sjelf hade fört dessa böcker. Söderbergs svar härpå är betecknande för Joseplissons sätt att föra böcker. Med kopieoch fakturaboken hade han ej befattat sig; memorial-, hufvudoch kassaboken hade han deremot fört med ledning utat en af Josephsson sjef förd kassakladd; inventarieboåen hade han äfven fört med ledning utaf från Josephsson lemnade inventarielistor. Detta förande af böckerna hade emellertid tillgått på ett högst egendomligt sätt. Söderberg, som under helå den delen af året 1872 han var i Josephseons tjenst ej haft med någon bokföring att göra, utan biträdt med varuförsäljningen, hade med början af detta år blifvit fillsagd att vara Bebjelplig med uppsättande af dessa böcker, i hvilka ännu 6) skrifvits en sida, men hvilka skulle uppsättås från den dag Josephsson här började sin grosshandel, hvilken dag var den 15 oktober 1871. Detta nymodiga bokhålleri tillgick på det sätt, att Söderberg dels omedelbart afskret uppgifterna ur den af Josephsson förda kassakladden, dels skref efter Josephssons diktamen, vid hvilka senare tillfällen Söderberg ej kunde försäkra, om Josephsson tog uppgifterna ur kasssakladden eller ur minnet. Denna bokföring försiggick ej oafbrutet, utan då och då, när så ske kunde. Detta angående uppsättandet af memorial-, hufvud: och kassäboken; uppsättandet af inventarieboken skedde, såsom förut nämts, genom afskrifvande af från Josephsson i klump lemnade inventarielistor. På särskild förfrågan, om Söderberg hade sig bekänt, huruvida någon inventering under hans tjenst hos Josephsson försiggått, svarade han sig ej ha närvarit vid någon dylik och tillade-slutligen att detta arbete med böckernas uppsättande afslutades af honom för 1871 i sistlidse april månad och för 1872 sömt den dåredan förflutna: delen af 1873 i mödio af sistlidne juli. På fråga, om Josephsson dikterat för Söderberg ur någon annan kasgakladd än den redan uppgifna, svarådes nej. Söderberg sade sig dessutom åtskilliga gånger la gjort anmärkningar mot de å orimligt högt upptagna hushållsutgifterna och dessutom fästatuppmärksamhet på det ständigt framträdande deficit; Josephsson hade på det senare endast haft att svara: att hävs affärer stodo väl; han Hade inga förfallna skulder. Sedan vittnet Söderberg aflagt denna berättelee; tillfrågades Josephsson, om han så och föret i år låtit uppsätta sina böcker som upp: gifvet blifvit; deita medgaf Josephsson. Sedan af allmänna åklagaren blifvit till Söderberg framställd den frågan, huruvida han ej kunde påminna sig om icke några andra böcker än de uppgifna härvid af honom begagrats och har bärtill svarat nej, inlemnade Josephsson en skrift, hvilken skulle utgöra ett svar på några af fordringsegarnes Ombud förra rättegångsdagen framställda anmärkningar. Angående de i kassaboken befunna felaktiga noteringsrne, ville han fill svar härå invända, att dylika små felaktigheter äro nästan oundvikliga i bokföring, och hade han före sitt beedigande atthafvå sanningsenligt uppgifvit skulderna och tillgångarna fäst uppmärksamheten på att några små fel möjligen kunde framkomma, Angående att han ej på nöjaktigt sät; skulle kunnat redogöra för den af honom innehåfda egendomen nr 10 Kerbin i NorrköPing; ville han pu tillkännagitva, att gode miännen i hans konkurs öfverteagit denna egendom AA An4 Jan LIC oa ep 820 egg . pe