Dagens Nyheter – 21 oktober 1873, sida 1

-— äv panna och lutade sig intill honom med ett leendö, fullt af medlidande och godhet. — Ack, Cecill Till och med i fråga om en sådan obetydlighet kan ni icke ha förtroende för mig? Klentrogne! Ni är orättvis och grym! Jag har uppbränt detta bref endast för att bespara er en sorg. — För att bespara mig en sorg! Fort! — sög mig allt, allt! — Nej, hviskade hon och kysste honom med sina förföriska läppar; låt saken vara och törblifva okänd för er. Ni vet,att jag älskar er — er allenal Var nöjd med detta medvetande! — Aldrig! Sig mig det — genast — eller jag uppsöker honom ögonblickligen. Hon lindade sin arm kring hans lif, hennes ljufva andedrägt värmde hans kind, och hon hviskade honom i örat: — Nå väl, så hör då, Cecil (men — för min skull — låt honom förblifva i okunnighet om att jag meddelat er det): er vän har handlat förrädiskt mot er, och detta bref innehöll en kärleksförklaring, som var förhatlig för mig och ett brott mot er. Det är hela sanningen! Förlåt mig, att jag dolde det för er; jag skulle så gerna velat bespara er denna sorg!