Dagens Nyheter – 21 oktober 1873, sida 1

EE mvv N det icke mer kunde förråda henne, var hon åter lugn, mild och leende. Hennes raska handling hade verkligen för ett ögonblick bragt Strathmore ur fattningen; han stod en stund såsom bedöfvad. Men snart kunde ban ånyo gifva luft åt sin oerhörda svartsjuka. Han utbrast, under det att han såg på askan i skålen och hörde hennes triumferande skratt: — Dowta bref innehöll alltså en så dyrbar hemlighet, att ni fann nödvändigt att förstöra det? Nåja, det har skett och kan ej ändras; men hemligheten skall jeg i alla fall lära känna. Jag skall tvinga den man, som delar den, att tillstå allt. Han tog ett steg för att afligsna sig, men invan han hann undkomma henne, hade hon rest sig upp från soffan och lagt sin hand på hans arm — denna hand, hvilken bättre än en jernkedja förmådde hålla honom fast. — Cecil, ni måste vara från förståndet! Vänta och hör mig! Eljest var han van att lyda allt hvsd hon sade, likasom funnes för honom ingen annan lag än hennes vilja; men kärleken förvandlade hans svaghet i raseri, sedan han nu börja misstänka att han hade en gynnad rival. Han slet sig lös ifrån henne. — Höra er? Ni har beröfvat mig beviset på hans och er egen brottslighet; hvarför skulle jag då lyssna till en muntlig förklaring, för hvars sanningsenlighet ingen garanti finnes? Era egna hemligheter kan ni STRATHMORE, 37