Dagens Nyheter – 20 oktober 1873, sida 3

fästat något afs vid dessa. För några månader sedan ingåfvo nu de bosniska kristne ett memorandum till den österrikisk.uänvgerska utrikesministern, grefve Andrassy, och flere af de eutöpelska makternas sändebud i Wien. Andrassy synes i flera punkter skänkt klagomålen sitt gillande och möjligtvis äfven ba gifvit de österrikiska konsulerna i Serajevo och Bonjaluka instruktioner om att hålla ett vaket öga på turkarnes administrativa företag. Det är svårt att afgöra huruvida dessa nu öfverskridit sin befogenhet och missbrukat sid ställning; men visst är att de turkiska myndigheterna ha zännt sig i hög grad förnärmäde öfver de österrikiska funktiohärefnas uppträdande. I september offentliggjordes i anledning häraf ett anonymt turkiskt memorandum, skrifvet på franska språket och fullt af de bittraste beskyllningar mot de österrikiska konsulernå, af hvilka flera anklagades för alt ha gjort öig skyldige till sträfvanden i tiktniog att lösslita Bosnien från Turkiet. Detta dokument väckte så mycket större uppseende som det tillsändes samtliga de främmande makternas representanter i Konstantinopel. Till en början var man i Wien böjä för att anse det för ett apokryfiskt aktstycke, hvilket regeringen i Konstantinopel skulle på det bestämdaste komma att fritaga sig från, men dessa förväntningar synas icke ha blifvit uppfyllda. Ett telegram har nemligen, som Bekant är, ineddelat att den turkiska regeringen erkänt sig såsom upphofvet till nämda memorandum och att Andrassy skall komma att fordra en lysande upprättelseX. I Köln. Zeitung läses nu ett annat telegram från Wien, i hvilket det till och med antydes att den Sbosniska frågan skulle komma att leda till internationela förvecklingar och skulle, under vissa omständigheter, kunna medföra afbrytandet af den diplomatiska förbindelsen mellan Österrike och Porten. Från vissa håll anses Österrikes uppträdande i derna sak vara en yttring af den nya politik Österrike, enligt öfverenskommelse med Ryssland, skulle komma att iakttaga gent emot Porten. Från Tyskland. Biskopen i Fulda, Florens Kött, en af de tyska prelater som tagit en framstående del i den strid som sedan 1871 varit förd mellan kyrka och stat i Tyskland, har aflidit den 15 dennes, 73 år gammal. Nu uppstår den vigtiga frågan om huru den lediga platsån skall tillsättas. Enligt hvad hittills varit brukligt, har domkapitlet vid inträffad ledighet framlagt ett förslag, från hvilket kungen då strukit de personers namn, hvilka synts honom olämplige, hvarefter domkapitlet bland de återstående valt den de ansett lämplig, hvilken slutligen af kungen blifvit sanktionerad. Genom de nya kyrkolagarne har emellertid utnämningsrätten blifvit lagd så godt som uteslutande i statens hand och de liberala bladen fästa redan uppmärksam. heten på att staten hvarken kan utnämna någon andlig till biskop i Fulda med mindre än att han obetingadt underkastar sig de af riksdagen antagna kyrkolagarne, eller ens tillåta att någon biskoplig vikarie tillsättes, som icke vill underkasta sig sakernas nya ordning. I Freiburg i Baden har biskopsstolen stått ledig sedan 1868, just emedan regeringen och domkapitlet icke kunnat komma öfverens i fråga om tillsättningen. I Preussen har länge cirkulerat ett rykte om ministerpresidenten grefve Roons tillbakaträdande från sin post, och äfven i väl underrättade kretsar anses hans afgång blott vara en tidsfråga. Enligt en korrespondens från Berlin till Schlesische Zeitung skall han för kort tid sedan ånyo ha gjort ansökan om sitt afsked, men fått ett afslående svar. Det säges, att kejsar Wilhelm anser honom för oumbärlig vid den förestående debatten om militärlagen i riksdagen, men att han är villig att låta Roon få sin önskan uppfylld, då denna sak blifvit ordnad på ett tillfredsställande sätt. Som Roons efterföljare nämnes med temlig säkerhet nuvarande finansministern Camphausen, Den nye statssekreteraren för utrikesministeriet, Bilow, har nu med rang och titel af statsminister tillträdt sitt embete, utan attdock Bismarck frånträdt sin post som preussisk och tysk utrikesminister. Rikskanslern har, efter hyad det från många håll påstås, för afsigt att låta denna fråga bli oafgjord, tills förhållandet mellan riksministeriet och det preus: siska statsministeriet blir ordnadt. Tills. vidare sortera tre statsministrar under rikskansliet: Delbrick såsom chef för kansliet, general Stosch som chef för amiralitetet och Bilow som direktör för utrikes angelägenheterna. Det skall vara Bismarcks önskan, att äfven krigsministeriet afsöndras från det preussiska kabinettet och inkorporeras bland riksmyndigheterna, hvilket skulle vara ett nytt betydelsefullt steg i riksförfattningens utveckling. Försäljningen af kyrkogodsen i Italien, enligt parlamentets bekanta beslut, har i denna månad tagit sin början. Man vill veta att det bildats ett konsortium af rika katolska kapitalister från skilda. land, isynnerhet från Frankrike, Italien och Belgien, för att uppköpa de till salu utbjudna godsen och dymedelst bevara dem åt kyrkan, Från Spanien föreligga inga sen: samme. 1 on 8 oe AL LILA un