ruvida folktinget skulle vara enväldigt vid politiska frågörs afgörande. En annan talare på denna sida, Fenger, utvecklade grundlagens mening, som visserligen tillerkänner representationen stort inflytande på lagstiftningen, bevillningen och. administrationen, men å andra sidan också vill hafva en stark konungamakt. Det medel majoriteten nu ville begagna för att tvinga ministeren att afgå, borde endast begagnas i yttersta nöd — sådan var ej nu för handen. Detta tema varierades i oändlighet. Majoriteten bestred i de bestämdaste ordalag att den åsyftade någon ändring af konstitutionen eller någon minskning af konungens grundlagsenliga myndighet. Hvad majoriteten ville, det vore endast en konseqvent utveckling af grundlagen.Ty i den vore fröet till ett parlamentariskt styrelsesätt nedlagåt, och det finge ej, såsom man försökt, qväfvas. Majoriteten hade genom misstroendeadressen förliden vår till konungen framburit sitt bekymmer öfver, att allt för samhällets sunda utveckling nödvändigt reformarbete hade blifvit omöjliggjordt genom de män, som nu suto i ministören, och att allt endrägtigt samarbete mellan dem och den folkvalda representationen äfven för framtiden vore omöjligt. Det sätt, hvarpå denna adress blifvit mottagen och afspisad, hade än ytterligare stärkt majoriteten i dess uppfattning. Då emellertid majoriteten i folktinget vore lika angelägen som minoriteten att få ställningen klar, hade den skyndat sig att redan vid början af denna riksdag gifyg regeringen tillfälle att vädja till danska folket genom folktingets upplösning och utskrifning af nya val. I något annat syfterbade beslutet att neka finanslagens öfvergång till andra behandlingen icke blifvit fattsdt.: På denna väg skulle regeringen få visshet om huruvida folktingets flertal handlade i öfverensstämmelse med folkets flertal eller icke. Regeringen borde vara så mycket mer belåten med att denna utväg nu genast öppnades, Bom konungen, enligt hvad det blifvit upplyst, förklarat sig. vilja bibshålla den nuvarande ministören, hvilken icke saknade hans förtroende. Unåor : debatten förskommo antydningar, till och med från ministerbänken, derom att regeringen alldeles icke tänker att böja sig för utgången af de va föreskrifna nya valen, såvida den nuvarande majoriteten inom nästa folkting åter skulle möta regeringen, och i en Köpenhamnstidning säges uttryckligt, att regeringen ämnar åter och åter igen utskrifva nya val — naturligtvis i den förhoppning att valmännen och oppositionen slutligen skola bli uttröttade och medgörliga. Det djupt allvarliga politiska skådespelet i Danmark, hvars första akt vi nu sett, skulle sålunda i mellanskterna få karakteren af fars för att kanske sluta som ett verkligt sorgspel.