Dagens Nyheter – 20 oktober 1873, sida 1

gsgatan 26. Ta rr a Na a ) bindelser när prisfallet inträffade. Precist I samma förhållande i Tyskland! I begge länderna har låneanstalternas täflan att I få göra dylika afförer vållat att aktier p blifvit belånade alltför nära inpå det noI terade priset för dagen, måhända med blott ett pår procents marginal, d. V. 8. skilnad mellan dagens pris och det ber lopp, hvarmed aktien blifvit belånad: När nu dylikt värdepapper föll 30 procent, voro de 28 procenten beroende på låntagarens personella förmåga att infria sin skuldsedel. Hos oss ha visserligen, till följd af de många nya aktiebolagen och de nya obligationslånen, betydliga belopp af publika papper blifvit i banker ööh hos bankirer belånade, men den försigtigheten har iakttagits att man lemnat en ganska bred marginal för möjligen inträffande prisfall. För dem, som med anledning af hvad de läsa om tilldragelserna i Amerika och i Tyskland taga för gifvet att någonting dylikt här snart skall inträffa, torde erinran om den nu anförda väsentliga skilnaden ilångifvarnes tillvägagående der och j här verka lugnande. Om penningar bär vunnit ökad efterfrågan, så är det dels emedan man lider brist på rörelsemedel innan guldmynt blir för allmänheten tillgängligt, och dels emedan prisstegringar på både rudimaterier Och arbete kräfva flerdubbelt större rörelsekapital än på den tiden, då dessa utgifter stannade vid mindre än hälften af det HKvartill de i dag uppgå. Den amerikanska krisens häftighet kan bedömas deraf att för understöds! ån betalades under de förskräekliga dagarne i Newyork ända till en och en half procents ränta om dagen, och slutligen fordrade de som hade penningar tillgängliga tre procents ränta om dagen. Att firmor, hellre än att underkasta sig en så ruinerande utgift, inställde sina betalningar kan man ej finna underligt, så mycket mindre som hela det nuvarande amerikanska banksystemet nästan förutsätter att man allt emellanåt kan stoppa utan att krediten deraf lider. Sn Vi amerikanska nationälban i stället f att infria på dem utställda uppoch afskrifningsvexlar, låtit trycka en stämpel på samma vexlar för att erkänna att utställaren hade penningar innestående i banken. Af dessa papper skapades ett nödmyat, med hvilket tusentals liqvider verkställdes. Icke det minsta bättre hade de amerikanska sparbankerna uppfört sig, ty de öfverenskommo att icke till insättare utlemna mer än högst tre dollar på hvarje sparbanksbok ända till dess bankernas egna affärer blefvo ordnade. Det förstås att detta icke uppgafs såsom anledningen, utan man skyllde på att under oroliga tider borde icke sparpenningar lättsinnigt förskingras. Imellertid har denna kris kommit fjällen att falla frår de förblindades ögon, och man begynner nu inse att hvarje system, som icke hvilac på ett fast mynt, innebär frö till omstörtnirgar. Presidenten Grant uppgifves vara betänkt på att, kosta hvåd det kosta vill, genomföra en lag att Greenbacks (riksgäldssedlar) skola infrias med räntebärande statsobligationer och attingen banksedel får utgifvas med mindre än att utgifvaren förpligtas infria densamma vid anfordran med guldmynt. Det tager då ett sröpligt slut med spekulationerna i Newyork å agio mellan mynt och banrksedlar. Då vi för I Då vi för några dagar sedan fästade dagar sedan fästade