Dagens Nyheter – 18 oktober 1873, sida 1

-— ÄV -— En mörk rodnad betäckte hans ansigte; det syntes väl, att Strathmores svar hade sårat honom djupt. Och han fortfor: — Ni förolämpar mig för hennes skull — ni behandlar mig såsom er fiende, derför att jag öppet säger er, hvad vänner och fiender med en mur tala bakom er rygg, och derför att jag söker varna er för er vanvettiga godtrogenhet, för följderna af ert ömkliga slafveri, för en utsväfvande och kokett qvins na, för en förnäm courtisane. Hvad skulle ni väl svara, om jag sade er, att hon är er otrogen? Ordet träffade Strathmors som ett skott, och han gjorde en hastig rörelse, såsom ville han, lik en panther, störta sig öfver och slita i stycken den man, som vågat uttala någonting för honom så förnärmande och så gräsligt; men han betvang sitt raseri och utbrast i ett öfvermodigt, föraktfullt hånskratt. Han tog cigaretten ur munnen och hans ögon, som liknade en ursinnig örns, blickade hotande på Erroll. — Hvad skulle jag svara? sade han långsamt. Hvad? Jo, att ni måste betala lögnen med ert lif — ingenting annat. — Men om jag också kunde bevisa, att det är sanning och icke lögn? — Nå, så bevisa det då. Ni har vågat framkasta beskyllningen och bör således äfven gifva skäl derför! hväste Strathmore, i det ban böjde sig framåt och intog en ställning, som påminde om vildsvinshundens, då