— 280 — villan, och ropade hunden. Erroll syntes icke mera. Hans blick mötte endast det svarta mörkret, hvilket hängde öfver jorden såsom ett sorgdok. Vindens tjutande tilltog i styrka, på afstånd dundrade åskan, ovädret hade utbrutit. TJUGUANDRA KAPITLET, Askan I lampan. Aldrig var lady Vavasour så oemotståndlig som när hon befann sig i neglig6 och i sina egna rum, Prydd med diamanter och perlor, var hon måhända i S:t James eller Tuileriernas audienssalar mera bländande att skåda; men så måste hon i stället här anses så mycket farligare, när hon vid en mild svag ,belysnivg och uti en af rose doftande atmosfer låg, med det gyllene håret utslaget, såsom odalisken i ett harem, hvilande på sidenkuddar i en snöhvit klädning, hvilken snarare afslöjade än dolde hennes skönhet. I detta skick var hon som mest förtjusande; endast få sågo henne sådan i den tysta boudoiren, och af dessa få trodde sig hvar och en vara den ende. Strathmore betraktade henne med hänryckning, när hon sänkte hufvudet mot sin