Dagens Nyheter – 18 oktober 1873, sida 1

Alb -— han sträfvar efter att få rusa på sin flende, medan kopplet ännu håller honom tillbaka. Hvad Erroll angår, syntes en inre kamp försiggå hos honom. Han lät plötsligt hufvudet sjunka, såsom en man den der drabbats af ett hårdt slag, och blef stående orörlig. — Bevisa ert påstående, om ni icke är den fegaste usling på jorden! återtog BStrathmore, hvilkens röst darrade af undertryckt vrede. Bevisa det, om det icke är den mnedrigaste lögn, påfunnen af afund! — Min Gud, jag måste bespara honom sanningen! Dessa ord trängde sig fram ur djupet af hans hjerta och dogo på hans läppar, innan Strathmore hört dem; ty med ädel sjelfappoffriog tvang han sig att tiga, ehuru frestelsen att tala var så stark. Han stod der helt tyst och nöjde sig med att bli kallad-en lögnare! Ingen annan man skulle kunnat slunga on sådan anklagelse mot Erroll, utan att få plikta derför med lifvet. Strathmore betraktade honom med en trotsig, triumferande blick. — Ni kan det icke, ni vågar icke göra försöket... Jag kunde just tro det. Fy, sir, ni borde skämmas! Således är er lögnaktighet, er falskbet äfven parad med feghet! Ni spelar en alldeles ny roll. Som hvinande sabelhugg foro dessa ord genom luften; dock stod Erroll stilla och teg. Ådrorna i hanp panna svällde, så att de syn