— Zl — lugn .midt framför, honom. Da befanno sig uti markisinnans. trädgård under ett par höga träd, der ingen. kunde höra. dem, : utom. nattfoglarne;; som flögo fram och åter mellan trädens kronor, sökande en tillflyktsort före utbrottet af den hotande stormen. — -BStrathmore, tror ni; ännu, liksom för tolf månader. sedan, på denna qvinnas kärlek? — Ja, fullt och fast. å Han svarade i en ganska foglig ton; men redan begynte hans ögon -bliztra. af-rvrede. Han blef aldrig mera. förtretad än : då. man ville pröfva hans -känslor. eller lade sig uti hans personliga angelägenheter, — Huru! utbrast Erzoll, och -:dervid förändrades hela hans,väten; hans vanliga milda, sorgfria uttryck försvann helt ock hållet, och han talade i en ytterst häftig ton samt med en stämma, darrande af sinnesrörelse, då han fortfor: — Huru! Ni är fortfarande lika bedårad af. henne som för rett år sedan! Ni ser då icke... ni har kanske aldrig ens tänkt er möjligheten af att hon... Strathmore : skrattade, men det låg: en isande köld i detta skratt; och han inföll nu: — Min käre. Erroll, i fjol var ni en gång nog artig.attyvilja påtruga mig era.råd;-r jag ber, besvära er icke med att upprepa samma missiyckade. försök: Redan då. fann jag er inblandving obehaglig. — mu skulle den synas mig alldeles odräglig.