Dagens Nyheter – 17 oktober 1873, sida 1

sluppen. Nu såg han helt dyster ut, och när han tryckte ned hatten öfver pannan, darrade hans hand, såsom på en drucken man. Strathmore varseblef det dock icke. För ögonblicket undanskymdes månen af ett tätt moln, och ljusen från lady Vavasours villa, hvilkas sken slog honom i ögonen, bländade honom. — Jag trodde, att ni redan hade lemnat oss, Bertie. Vill ni röka? sade han, i det han räckte fram cigarrfodralet. Hvilken varm natt! Tycker ni icke det? Vi få bestämdt åskväder. Om en half timme bryter det löst, skall ni få se. — Ja, det ser hotande ut, svarade Erroll helt kört, i det han tände en stryksticka. — Känner ni, huru angenämt lindarne dofta?... Jag skall följa er genom trädgården till sir Arthurs boning. Huru mår gubben i dag? — Icke bättre. — Nåja, den tyranniske gamle herrn har verkligen lefvat länge nog, yttrade Strathmore leende, i det han steg ned från terrassen. Jag skulla önska, att ni snart finge öfvertsga hans gods Hurstwood. Den trakten är ganska behaglig. Hvad säger ni om Milly Montyn? — Ett täckt ansigte, en retande gestalt! Tyvärr påstå några elaka sällar, att nästan alltsammans är bedrägeri, och att hon förlorar ofantligt, när hennes kammarjungfru kläder af henne.