gjorde honom till en lekboll åt denna nyckfalla qvinna. — Nåväl! Hvilkendera? frågade Marion Vavasour med ett skalkaktigt leende; men ban förmärkte dervid i hennes ögon ett uttryck, som hotade honom med strängt straff, ifall han uti denna i och för sig obstydliga sak trotsade hennes vilja. Och till den grad afgudade han henne, att han till och med i närvaro af dessa vittnen icke blygdeas att tillstå sitt slafveri; han bugade sig och svarade: — Hvad lady Vavasour önskar är för mig en befallning. Lady Vavasout begick ett stort fel, då hon denna afton af blott tyranni qvarhöll honom 1 Bosquet de Diane. En timme sednare, då eolen gick ned och damerna åter begifvit sig in i boningsbu:et, för att göra toalett till middagen, stannade Strathmore ännu ute. Han styrde kosan till stallet, der han på Marions begäran ville se efter, huru hennes favorithäst mådde, hvilken på morgonen råkat vricka en fot, då de gjorde den vanliga ridturen. Skymningen hade tilltagit, och redan ringde man för andra gången till middagen, när han återvände från stallet mellan de täta buskar, som upptogo denna del af det täcka landstället. Då hände, att han stötte foten mot en qvinlig gestalt, som låg hopkrupen bakom en buske, och hvilkens ställning såle