Dagens Nyheter – 16 oktober 1873, sida 2

des tydde på voärliga afsigter. Han fattade henne i klädningen samt befallde henne i sträng ton att stiga upp. Genom en hastig rörelse slet hon sig lös, sprang upp som ett ungt rådjur och ställde sig midt emot honom, utan ett visa ringaste tecken till fruktan. Hennes ziguenar-ansigte och den dambhöljda, trasiga drägten bekräftade dock hans misetankar, att hon ville åtkomma några af de små dyrbarhster, som stodo här och der i villans öppna fönster och lätt kunde oförmärkt stjälas bort. Hon tycktes icke alls höra på de ord, som han: talade till henne; men nyfiken och allvarsam batraktade hon honom, i det ett melankoliskt leende krusade hennes läppar; och när han såg närmare på henne, igenkände han slutligen denna sköna, mörka, böhmiska flicka, gom han gifvit ett guldmynt, och hvilken derför under lindarne vid det czechiska värdshuset förutsagt honom hans framtida öden. Profetian och profetisssn skulle båda för längesedan ha varit glömda, om icke ett oförgätligt vittne gamma qväll suttit vid hans sida och åhört spådemen. — Hurul. sade ziguenerskan på böhmiska språket. Huru! kärleken är redan född? Men akta er, det råder jag er till. Er kyss är ieke den första och skall icke heller vara den sista, gom brinner på bennes läppar! — Tig med detta oförskämda prat! inföll