Dagens Nyheter – 16 oktober 1873, sida 1

FAT långsåmt sina silkeslena ögonlock, och det spotska leendet försvann samt lemnade rum för en sorgsen min. — Ack! då är ni orättvis och misstager er i följd af en fördom — hela ert kön är så fördomsfullt! svarade hon i mild, nästan vemodig ton. Bahl lika väl borde ri fördöma solen, som lyste öfver egixska hafvet, emedan blinda och dårar bugade sig för henne, såsom vore -hon Gud! Ni hyser antipati mot mig! Nåja, det gör mig ondt. Men jag tillåter mig derjemte säga: lär bättre känna mig, och ni skall sedan icke göra mig orätt! Och för ögonblicket, medan hon talade, glömde han, att hon var Europas farligaste kokett och Strathmores älskarinna; hat glömde, att hvarje ord af hennes mun endast var att anse sårom en väl framsagd lögn, likasom man ibland är frestad att tro, det den skickliga skådespelerskan verkligen känner och tänker allt hvad som i rollen föreskrifves henne. Dö stodo ensamma i månskenet, omgifna af ljoft doftande rosor; och när hon lutade sig intill honom och såg honom i ansigtet, under det att en lätt suck banade sig väg öfver hennes läppar, då utbrast hen oafsigtligt, nästan omedvetet: — Vi må känna er huru väl som helst, så gör ni dock med oss hvad ni vill. Lady Vavasour, för Guds skull, var barmhertig! Ni har en förfärlig makt i er hand! STRATHMOEN. 33