Dagens Nyheter – 16 oktober 1873, sida 1

Strathmore böjde sig ned och hviskade i hennes öra: : —Än sedan? Jo, naturligtvis skall han känna sig personligen förolämpad samt söka lägga hinder i vägen för de framtida utmärkelser, som måhända annars skulle komma att erbjudas mig. — Prat! jsg kan icke låta min opera bli ouppförd endast för att tillfredsställa ministerns nycker, svarade hon högt och med en axelryckninpg. Ni måste sända grefven ett nekande svar, eller ock — här sänkte hon rösten — skall jag aldrig förlåta er, att ni lemnat min önskan utan afseende. Cecil, ni skröt förr dermed, att makt och ålderdom vore allt hvad ni eftersträfvade.. Om niicke lyder mig, måste ni återvända till er gamla kärlek, Och medan hon så talade, hvilade hennes ögon på honom med en blick, som fordrade allt. — Nåväl! frågade hon otåligt; lyder ni lord Allonby eller mig? Hvilkendera? Jag vill icke dela spiran med någoa annan! En rodnad af förargelse öfverfor Strathmores ansigte; den gäckande blick, gom Vosges fästade på honom, erinrade honom för första gången om, huru fullkomligt han — en hofman, en diplomat, en man af verld, som förr så gerna skämtat öfver kärlekens dårskaper — nu regerades af sin passion, som