Dagens Nyheter – 15 oktober 1873, sida 3

Anekdot från Karlö församling (i Österbotten). Under kriget 1741—1743 var en 4 å 500 man stark rysk trupp förlagd här. Ett under pågående krig om våren 1743 från Sverige ankommet skepp, som möds förde förstärkning i penningar och andra föra nödenheter för den på nofra sidan af Uleå elf förlagda svenska armåns räkning, lof utan för Marjaniomi så illa skadadt af is, att det sjönk samt både befälhafvarön, generalmajoren Freudenfeldt, och allt manskapet, meå undantag af två man, som räddade sig på isstycken, omkommo. Bistoämda år den 27 maj föreföll äfven i socknen en strid. Ett kompani (90 man) svenskar, anfördt af en kapten Löfving och kommande från Kollo by i Haukipudas kapell, numera hötande till Kiiminki socken, landsteg alldeles oförmodadt och angrep den här förlagda ryska truppen, som då bestod af 300 man. Ryska befälbafvaren, majoren Schuhin, hvilken var inqvarterad i prestgården, skall vid underrättelsen om svenskarnoes oväntade landstigning, just under det han spisade middag, hafva blifvit högst förfärad och, misstänkande kyrkoherden Josof Krank att vara medveten om fiendens ankomst, tvungit honom att medfölja till Bäckeby (Ojankyla), der de stridande samman: träffade, Kyrkoherden undgick likväl att blitva skadad derigenom att han, på kapten Löfvings anrop eller tillsägelse, genast nedkastade gig i ett dike och der qvarlåg så länge striden varade. Ryeke majoren, hvilken vid stridens början skall hafva blottat sitt bröst för att uppmuntra sitt manskap till tappert försvar, blef deremot skjuten af kapton Löfving, en: ligt sägen, med en silfverknapp, som kaptenen tagit från sin, skjortkrage och hvarmed han laddat sitt gevär. Traditionen uppgifver or saken härtill ha varit den, att flere blykulor, som afskjutits på majoren, icke träffade honom, utan alltid studsat tillbaka, men rätta förhållandet var troligen sådant, att knappen af kaptenen begagnades i brist på annan kula, sedan han bortskjutit hela sitt förråd af kulor. Utom befälhafvaren stupade på ryssarnes sida en löjtnant jemte några och tjugu af manskapot, hela den återstående truppen toga till fånga, hvaremot på svenskarnes sida föllo endast en fänrik, en korpral och sex soldater, Majoren Schuhia samt de öfriga fallna rys. sarne och svenskarne äro begrafna på försam. lingens kyrkogård, och vid Askelihem: man visas ännu en gammal tall, vid hvilken striden stått. (PT)