202 —Auteuils närhet framför sitt eget friherrliga slott i det tråkiga Scropshire. Denne bon viveur, Var ingen annan än sir Arthur Erroll; och det var således här hans brorson — hvilken blifvit efterskickad med anledning af ett slaganfall, som träffat baronen och ansågs komma att medföra en säker död — bodde under pin tillfälliga vistelse i Frankrike. Från fönstren i ungkarlsvillan hade man utsigt öfver en del af Bosquet de Diane; och när Erroll satt i sir Arthurs sjukrum, kunde han väl se de muntra grupper, som under de herrliga aftonstunderna lustvandrade mellat lindarne. Han hade som oftast den mest retande lefvande bild för ögonen; ty lady Vavasour visade sig nästan hvarje qväll vid solnedgånden eller i månskenet på sin balkong. Detta ideliga seende på afstånd var kanske farligare än en närmare sammanvaro, emedan hon derigerom förföljde honom i Kans ensamhet och sålunda bemäktigade sig hans tankar. I följd af nödvändigheten att vistas i Auteuil kunde han icke undandraga sig den anblick, hvilken lika regelmässigt som aftonstjernorna tedde sig för honom. Han undvek så mycket han möjligtvis kunde att aflägga bösök hos lady Vavasour; dock ville han icke jemt. och ständigt afböja inviterna, emedan Strathmore då skulle kunnat tro, att han hade för afsigt att spela en sededomares roll — ett försök, som han visste att hans vän