-—-— d22l — hvarf än för vårt. Ingen älskar så nu för tiden — utom oss båda. För de sista ordens bjertlighet glömde ban det gäckeri, som försatsen innebar; och svartsjukans furier, som varit nära att fatta honom, blefvo åter för denna gång drifna på flykten, Emellertid mottog Erroll i lord Beaumes loge lady Vavasours budskap. Både hans ton och min förrådde härvid en sådan motvilja, att hertigen af Vosges, som städse ansett honom för en riktig don Juan, blickade förvånad på honom och gjorde en axelryckning. — Huro! Dagens förvämsta skönhet prkickar efter er, och ni är icke ens tacksam derför? Ni borde dock veta, att man måste stå ganska väl hos markisinnan, för att bli särskildt inbjuden till hennes loge. — Jag eftersträfvar icke alls att stå väl hos lady Vavsasour, genmälde Erroll otåligt och glömde dervid, huru besynnerligt hans BVAF: måste låta för de andra, Hos honom hade nemligen i en hast vaknat åtskilliga minnen från White Laaies, hvilka förbittrade honom, För hennes skull, och blott för hennes skull, hade onda ord Vvexlats mellan honom och den man, som han höll mest kär här i verldeu, — Så mycket bättre för er, ty ingen har utsigt att kunna slå er vän ur brädet, efter hvad det vill synas. Men kom nu; Di vill väl STRATHMORE. an