Dagens Nyheter – 13 oktober 1873, sida 1

såg aldrig henne, utan att äfven se honom. Så ock nu. Hon satt denna afton i sin loge på operan och hade Strathmore vid sin sida. Utom dem båda befunno sig i logen prins dEtoiles, hertig de Vosges och furst Michael Tehemidoff, hvilka voro der i egenskap af besökande. Äfven på dessa herrar sågo många, som förgäfves sökt entrå i denna loge, med afundsamma blickar. Skandalbistorier, skämt, fint smicker, qvickheter och dagens on dit — ge der hvad som upptog lady Vavasours omgifning. Hvad henne sjelf angår, kunde hon lika litet aflägga sitt behagsjuka sätt, som en upg råbock kan afhålla sig från att leka eller en safir upphöra att blixtra; men som sagdt, hon hade ännu icke väckt denna förfärliga svartsjuka, som låg på lur hos Strathmore, likasom en tiger, i hvarje ögonblick färdig att störta sig öfver sitt offer. — Lord Cecil, der är er vän, yttrade Marion Vavasour, i det hon förde 1lorgnetten till ögat och blickade åt motsatta sidan af salongen. — Hvilken obestämd benämning! utbrast Strathmore och upplyftade sin kikare, för att se hvem hon menade. Vi ha alla tugentals vänner, så länge vi lefva i en lycklig okunnighet om hvad de säga, när vi vändt dem ryggen. — Behåll för er sjelf era opigrammer, mylord! Sällskapslifvets hela behag ligger i sjelfbedrögeri, det veta vi, yttrade hon småleende