Article Image
dog ledsagare, der kommer en, såm röker, och der kan du få eld! Den resande såg också på afstånd en lysande punkt och gjorde sin Gigarr i ördniog, Snosft var man framtne hos bjelparen, hvars figur man i mörkret ej kunde se, men som föreföll vår resande att vara tomligen. lång, På det sätt, som hyfsadt folk brukar, bad Han öm eld, men intet svar följde. Den, som tiger, han samtycker, tänkte vår man oeh räckto upp cigarren för att tända den; men huru mäla hans öfverraskning, då han fann, att don lysande punk: ten Bå alla sidor var omgifven af glas och var — en af stadens lyktor, som brann i all sin glans! (V. Ta, TJ). På sjölsnärvaro afgaf häromdagen on predikant i Columbia ett vackert prof. Just under det han läste bönorna märkto han att åtminstone hos ett par af hans åhöraro andakten icke var fullt så djup som önskligt kuado vara, På en af do bortersta bänkarna sutto nomligen en ung man och en ung flicka och dessa tu utbytte med hvarandra kyssar, troligtvis dikterade af kärlek, om än icko af den kristliga syskovkärleken, Predikanten såg dem under det han andaksfullt lästo: För enkan Mary Ann Smith, som nu i 7 veckor legat slagen af sjukdom och plågor, begäras församlingens trogna och innerliga förböner, och fortsatte nu: Äfvenledes önskas att tör: samlingen med sina varma förböner må ihågkomma den unga mannen med den blekröda halsduken och jungfrun i den bli hatten och grå schalen, som genom att i 32:dra bänken derborta kyssa hvatandra vanhelgat detta hot liga rum! — hvartill församlingen fromt svarade Amen, Bädd för att komma i tidningen var en person, som till Norra Hallanda Tidning inlotnnade följande petition: På dot ödmjukaste anhålles, att herr Red. icke i tidvingen inskrifver om mitt oförsigtiga körande och stjelpande med halimlasset. Beder med den underdånigaste ödmjukhet —y.t För de fattige annonserado ett gällskap negersångare härom dagen en konsert i en stad, ej längt från London. Priset på biljetterna var nedsatt till 6 pence, Salongen var proppfull; Andra morgonen infann sig orlföranden i stadens fattigvårdsstyrelse hos negersåvgarnes direktör i tanke att få lyfia konsertens nettobehållning. Direktören ut tryckte sin förvåning öfver detta anspråk, Mon pi annonserade denna konsert till förmån för do fattige! invände deesas målsman. Direktören svarade: Hade vi icko satt ned biljottpriset till sex pence för att alla da fattiga skulle kunna infiona sig? — Ordföranden tog afträde, Hadikal kur för elaka män. Nå. gonstädes i Pennsylvanien liones en man, som har den stygga vanan att slå sin hustru; så gjorde ban ock härom dagen. Men då tyckte hustrun att måttet kunde vara rågadt, och hon beslöt att för framtiden förekomma dylika oxcosser, Efter att utan prut och utan klågan ha mottagit den husliga agan, kastade hon en dröjande, förebråendo blick på mannen och lemnade hastigt rummet, i det hon anmärkte; att don lidna skymfen ktinde attvås endast i flodens svala böljor! Lemnando allt hvad hon hade kärt och dyrbart här i verlden, rusade den olyckliga bums, icke f, men ned till floden, drog en djup suck till afsked från denna jäm. merdalen och — kastade en stor sten i vatt: net samt kröp sjelt in i ett tätt busksnår vid flodstranden, Mannen, som vid bisträns mystiska ord fåttats af en hemsk aniog, hade emellertid rusat ut ottor henne och kom alldeles lagom för att få höra det väldiga plask, Om stenen åstadkom i vattnet. Den olycklige var ej sjelf simkunnig och sammankallade derför med höga rop grannarno till bjelp. Väl tjugu man kommo rusande till platsen; draggar och båtshakar anskaffades. båtar utsattes och räddningsarbotet började, med den förtvillade mannen i spetsen, Fåtängt! Under allt detta gatt hustrun bak i busken och lurade, loende i mjugg åt sin mans ifver, och då hon tyckte att han pinats nog, Fframträddo hoa från sitt gömställe, kallade mannen i land och ledde den ångerfulle hem, Eder, försäkringar och ömhetsbetygelser från hans sida! Huruvida han kommer att hålla ord skall framtiden titvisaj man må hoppas det ästa, Hongörelse, nyligen inlemnad för att uppläsas i en at Smålands kyrkor: Alla bönner innåm H—a törsamling, såm vilja hava sina skinn hvitmentade o3h säfäskado skola kåma mig till mötes dän...i socknestugan, då dät gonast blir värkställt.

11 oktober 1873, sida 3

Thumbnail