Dagens Nyheter – 11 oktober 1873, sida 2

oo SR ess afstått från er kända Erelystnads tillfredsställande. Gud skall veta, att jag sjelf är en stor syndare och bar mycket att svara för, men ingen passion skall någonsin kunna göra mig till den grad blind och döf för hederns fordringar, att jag glömmer, det min frånvarande gästs hustru är mig helig, så länge hon, anförtrodd i min vård, vistas under mitt eget tak! Han gjorde här ett uppehåll i talet, likacom väntade ban ett svar; och åter inträdde en dödstystnad mellan de båda vännerna. De ädla, högsinta orden hade gått förbi Strathmores öron. Förgäfves söker man med tiumpetstötar uppväcka en död men; lika fruktlöst försökte Erroll att genom förnuftsskäl inverka på den af passionen förblindade vännen. Deras blickar möttes, och Strathmore gjorde en rörelse, såsom ville han lik en retad leopard störta sig öfver Erroll; men han lyckades betvinga sitt raseri, lutade sig tillbaka i länstolen och yttrade med ett isande hånlöje: — En utmärkt straffpredikan! Kanske ni, likasom så mången annan predikant, afundas mig just det som ni så giftigt angriper. Öfver Errolls ansigte for ett moln af smärta. —Ni skulle blygas! utropade han häftigt. Ni känner mig alltför väl för att tro på era egna ord, Strathmore. Ackl min gamle vän,