Dagens Nyheter – 11 oktober 1873, sida 1

Han insåg, att han förr eller sednare måste tillkännagifva sitt besiut för vännerna på White Ladies, och föredrog att göra detta så fort som möjligt. Erroll såg öfverraskad på honom. — Icke resa? — Nej. Jag har anhållit ett slippa mottaga platsen. En dödstystnad inträdde. Derefter rusade Erroll plötsligt upp från stolen, och med en åtbörd af den största förargelse och otålighet strök han håret ur pannan, utropande: — Gode Gud!... Strathmore, har ni hela ert lif hånlett åt kärleken endast för att slutligen blifva en qvinnas slaf? Den hastigt tända vrede, gom karsakteoriserade Btrathmorernes race, framlyste nu ur lord Cecils ögon. Vid intet tillfälle tålde han gerna obehörig inblandning; ru visste ban, att han verkligen var en qvinnas elaf, och trots den himmelska sällhet, hvarmed hans kärlek för stunden fyllde honom, sårade honom dessa o:d bittert. På hvar och en annan än gin barndomsvän skulle han ha skyndat gig att grymt hämnas. — Denna fördömda kokett! brummade Erroll mellan tänderna och började stt gå otåligt af och an med stora steg. Hvad! hon regerar er så totalt, att ni på hennes pefallning afsäger er en lysande framtid låter hela verlden STRATHMORR. 29